CSRD i Sverige – iakttagelser från det första obligatoriska rapporteringsåret

FAR:s genomgång av 102 svenska företags hållbarhetsrapportering för räkenskapsåret 2025 visar att marknaden snabbt har etablerat en gemensam rapporteringspraxis och en hög grad av formell anpassning till ESRS.

Det första året med obligatorisk hållbarhetsrapportering enligt CSRD har inneburit en betydande förändring för svenska företag, revisorer och användare av företagens rapportering. Gemensamma europeiska rapporteringsstandarder och krav på översiktlig granskning har skapat nya förutsättningar för hur hållbarhetsinformation tas fram, kvalitetssäkras och kommuniceras.

FAR analyserar 102 hållbarhetsrapporter och översiktlig granskning

I denna rapport presenterar FAR resultatet av en genomgång av 102 svenska företags hållbarhetsrapporter för räkenskapsåret 2025. Analysen omfattar rapporternas längd och struktur, vilka hållbarhetsområden som har bedömts som väsentliga samt hur den översiktliga granskningen har utformats. Resultaten jämförs även med erfarenheter från andra europeiska studier och med utvecklingen hos de svenska företag som rapporterade enligt de nya reglerna för andra året.

Marknaden är i en övergångsfas

De svenska rapporterna är i genomsnitt kortare än flera europeiska jämförelsegrupper, ämnesstandarderna ESRS E1 Klimatförändringar, S1 Den egna arbetskraften och G1 Ansvarsfullt företagande utgör den tydliga kärnan, medan sektorspecifika skillnader framträder främst inom miljöupplysningar och värdekedjerelaterade sociala frågor.

Revisorernas granskningsberättelser visar samtidigt att marknaden fortfarande befinner sig i en övergångsfas: upplysningar om inneboende begränsningar i granskning av framåtblickande information lämnas genomgående och övrig upplysning om huruvida jämförelsetalen varit föremål för granskning är mycket vanligt i förstaårsrapporter. När företag får tillgång till historiska jämförelsetal och mer etablerade processer för data och intern kontroll kan förutsättningarna för rapportering och granskning förändras. En gemensam granskningsstandard inom EU kan samtidigt bidra till en mer enhetlig och förutsägbar tillämpning. 

Rapporten ger underlag till fortsatt dialog

Syftet är att ge en samlad bild av de mönster som kan iakttas under de första rapporteringsåren. Underlaget är ännu begränsat och resultaten bör därför inte ses som slutliga bedömningar av hur rapportering och granskning kommer att utvecklas. Erfarenheterna kan däremot bidra till fortsatt dialog om rapporteringens omfattning, kvalitet och användbarhet samt om förutsättningarna för en enhetlig och effektiv granskning.