Företag som måste upprätta en årsredovisning har vissa regelverk att följa. IFRS och K3 är två av dem. FAR reder ut vad som skiljer dem åt.
I Sverige använder de flesta företag K2 eller K3 vid upprättande av årsredovisning. K3 är huvudregelverket, medan K2 är ett förenklat regelverk.
Marie Lind, Ey
Det som alltid är bra att ha med sig är ändå att det är ett stort steg att gå in i IFRS – det tar mycket tid och ställer höga krav på redovisningsavdelningen
Om företaget däremot har noterade aktier eller skuldebrev på en reglerad marknad behöver man i stället tillämpa det internationella regelverket IFRS (International Financial Reporting Standards) i koncernredovisningen. Utöver det kan man också frivilligt välja att tillämpa IFRS, ifall man tror att det passar verksamheten bättre. En avvägning, som inte alltid är helt självklar.
– IFRS och K3 är regelverk med många likheter, men också betydande skillnader som kan vara avgörande då man som företag överväger vilken av dem som passar verksamheten bättre. Aspekter att ta i beaktande är om företaget har global verksamhet och vilka mål man har framåt. Det som alltid är bra att ha med sig är ändå att det ofta är ett stort steg att gå in i IFRS – det tar mycket tid och ställer höga krav på redovisningsavdelningen, säger Marie Lind, expert på finansiell rapportering på EY och föreläsare på FAR:s utbildningar inom IFRS.
Nationella vs internationella redovisningsstandarder
Den första och största skillnaden mellan IFRS och K3 är verkningsområdet. IFRS är en global redovisningsstandard som används i ungefär 170 länder världen över, medan K3 är en nationell svensk standard. Har man en global verksamhet och internationella intressenter kan IFRS då vara att föredra.
– Genom att använda IFRS kan man få en ökad förståelse från internationella aktörer och nå ut till en bredare krets av intressenter. Det kan dessutom vara lättare för både internationella dotterföretag och deras lokala revisorer att förstå redovisningen och rapporteringen enligt IFRS jämfört med de svenska principerna i K3 som inte har en officiell översättning till engelska. Om koncernen tillämpar IFRS så tillämpar moderföretaget RFR 2 som är en svensk anpassning av IFRS.
Redovisning av verkliga värden
Något annat som skiljer regelverken åt är möjligheten att redovisa verkliga värden. Genom att använda IFRS är den potentialen större än med K3.
– Ett verkligt värde ger en mer rättvisande bild av bolagets tillgångar och eget kapital, vilket ger bättre information till externa intressenter. Det är orsaken till att exempelvis många fastighetsbolag tillämpar IFRS för förvaltningsfastigheter.
Värt att nämna är ändå att det också är möjligt att redovisa verkligt värde med K3 för till exempel finansiella instrument.
Upplysningskrav i årsredovisningen
Använder man IFRS innebär det också mer upplysningskrav än K3. Därför kräver exempelvis en årsredovisning som upprättas med IFRS betydligt mer tid och arbete än en som upprättas med K3. Fördelen är att en årsredovisning med IFRS ger en mer transparant bild av företaget för dess intressenter.
Vägledning och tolkning av regelverk
Den sista stora skillnaden som är bra att vara medveten om är att IFRS innehåller en mer omfattande vägledning än K3. Vägledningen kan vara till hjälp i komplexa redovisningsfrågor.
– I IFRS finns för varje standard också en beskrivning av hur man resonerat i ”förarbetet till standarden”, så kallad Basis for Conclusions. Dessutom har IFRS en kommitté (IFRS Interpretation Committee) som finns för att stötta med tolkning av regelverket och frågor som de får kan också resultera i nya tolkningsuttalanden, så kallade IFRIC:s, som blir en del av IFRS regelverket, säger Marie.
