Företag som ska upprätta årsbokslut, årsredovisning respektive koncernredovisning behöver välja rätt redovisningsstandard för verksamheten. Här får du en översikt över Bokföringsnämndens K-regelverk och vad som gäller för företag som följer IFRS.
God redovisningssed enligt Bokföringsnämnden
Bokföringsnämnden (BFN) ansvarar för att utveckla god redovisningssed i Sverige. Det gör myndigheten bland annat genom att ge ut allmänna råd om hur bokföringslagen (BFL) och årsredovisningslagen (ÅRL) ska tillämpas. Dessa råd förkortas BFNAR och anges med uppgift om år och ordningsnummer.
De allmänna råden innehåller endast normer som Bokföringsnämnden beslutat och utgör inte formellt bindande föreskrifter. Enligt bokföringslagen ska dock bokföringsskyldigheten fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed.
Bokföringsnämnden ger även ut vägledningar och uttalanden. Vägledningarna återger innehållet i lagar och andra författningar samt allmänna råd som publicerats. Vägledningarna innehåller också kommentarer och exempel som visar hur redovisningen ska gå till i praktiken.
Normgivning enligt K-regelverken
Bokföringsnämndens regler om årsbokslut och årsredovisning finns i de så kallade K-regelverken. I dagsläget finns följande K-regelverk i form av allmänt råd med tillhörande vägledning:
- K1 – BFNAR 2006:1 Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut
- K1 – BFNAR 2010:1 Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut
- K2/K3 – BFNAR 2017:3 Årsbokslut
- K2 – BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag
- K3 – BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning
Alla företag som upprättar en årsredovisning ska enligt Bokföringsnämndens regler tillämpa ett K-regelverk. Huvudregelverk för företag som upprättar årsredovisning och koncernredovisning är K3. Mindre företag kan få tillämpa K2, om villkoren i kapitel 1 i K2 är uppfyllda.
Alla företag som upprättar ett årsbokslut ska tillämpa K-regelverket K2/K3, om företaget inte väljer och har möjlighet att upprätta ett förenklat årsbokslut enligt ett K1-regelverk.
Övergripande skillnader mellan K2 och K3
Principbaserat kontra regelbaserat
K3 är huvudregelverket för företag som ska upprätta årsredovisning och koncernredovisning. Det är ett principbaserat regelverk, vilket framgår tydligast av kapitel 2 som behandlar begrepp och principer.
K2 är ett regelverk som mindre företag kan välja att tillämpa i stället för K3, förutsatt att villkoren i kapitel 1 i K2 är uppfyllda. Regelverket får till exempel inte tillämpas av mindre företag som är publika aktiebolag, moderföretag i en större koncern eller moderföretag i en mindre koncern som upprättar koncernredovisning.
Värdering och skillnader i skalbarhet
Värderingsreglerna är samma för alla som tillämpar K3. När det gäller tilläggsupplysningar behöver dock mindre företag som tillämpar K3 inte lämna upplysningar som enligt årsredovisningslagen endast krävs av större företag.
För K2-företag gäller i regel anskaffningsvärde vid värdering och alla företag omfattas av samma upplysningskrav. Det finns därmed inte någon skalbarhet på samma sätt som i K3.
K3 inkluderar regler för koncernredovisning
I K3 används begreppet “finansiell rapport” som avser både årsredovisning och koncernredovisning. Reglerna gäller både för koncern och juridisk person. Om ett kapitel innehåller särskilda regler för juridisk person framgår det av de sista punkterna i kapitlet. K2 kan inte användas för koncernredovisning.
Förenklingsregler i K2
K2 präglas av förenklingar, vilket till exempel ger företag möjlighet att välja schablonlösningar. En annan viktig utgångspunkt är försiktighetsprincipen. Det innebär bland annat att det allmänna rådet bygger på värdering till anskaffningsvärde, trots att värdering till verkligt värde i vissa fall är tillåten enligt årsredovisningslagen. Det är inte heller tillåtet att aktivera utgifter för egenupparbetade immateriella tillgångar.
Väsentlighetsregler används främst som gränsvärden när nedskrivningar och avsättningar ska göras. Reglerna i K2 ligger nära skattelagstiftningen.
Normgivning enligt IFRS
Det finns en fjärde kategori av företag som ligger utanför Bokföringsnämndens normgivningsområde, de så kallade IFRS-företagen. Rådet för hållbarhets- och finansiell rapportering ansvarar för att ge ut rekommendationer och uttalanden för dessa företag.
Svenska noterade företag upprättar koncernredovisning enligt International Financial Reporting Standards (IFRS® Redovisningsstandarder). Grundprincipen är att redovisningen i moderföretaget i ett noterat företag ska ske enligt IFRS.
Det finns dock hinder att fullt ut genomföra det beroende på svensk lagstiftning och det nära sambandet mellan redovisning och beskattning. Rådet ger därför ut rekommendationer och uttalanden för när IFRS inte ska eller behöver tillämpas.
Det finns också krav och regler baserat på svenska regelverk som är tillämpliga för svenska noterade företag, även om koncernredovisningen upprättas enligt IFRS. Rådets normgivning baseras både på IFRS-standarderna och årsredovisningslagen.
Enligt kapitel 7 kap. 33 § i årsredovisningslagen har även icke-noterade företag en möjlighet att upprätta en koncernredovisning (det vill säga inte i juridisk person) enligt IFRS. Företag som frivilligt väljer att tillämpa dessa standarder ska även tillämpa rekommendationer från rådet.
I Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2012:3 Tillämpning av rekommendationer från Rådet för finansiell rapportering framgår vilka företag som ska eller får tillämpa rådets rekommendationer. Ett företag som måste upprätta en koncernredovisning enligt IFRS ska till exempel tillämpa RFR 1 Kompletterande redovisningsregler för koncerner i sin koncernredovisning och RFR 2 Redovisning för juridiska personer i sin årsredovisning.
