Att vara ekonom har alltid handlat om att förstå helheten bakom siffrorna. Men i en tid när AI både utmanar och förstärker vår analysförmåga blir skepsis, nyfikenhet och ett helikopterperspektiv viktigare än någonsin. Här är vad jag har lärt mig av en CFO med falköga och varför erfarenhet och AI tillsammans kan lyfta yrkesrollen till nya nivåer. Det skriver Mattias Elfgren på Tiego i en krönika för Ekonomisverige.
Det finns en egenskap jag ofta återkommer till i mitt arbete på Tiego: nyttan av att tänka som en revisor, även när man inte är en. Det handlar om den där naturliga skepsisen inför siffror, men också om förmågan att lyfta blicken, se helheten och ställa sig frågan om siffrorna verkligen beskriver den utveckling man förväntar sig. För den som är djupt involverad i siffrorna är det just helikopterperspektivet som håller berättelsen samman.
Jag brukar ibland skämtsamt säga att vissa ekonomer förväntar sig att siffrorna är rätt tills någon bevisar motsatsen. Revisorer däremot förväntar sig att de är fel tills motsatsen är bevisad. Den mentaliteten är otroligt värdefull, särskilt nu när AI kliver in i ekonomens vardag. Det är samma grundförmåga som förenar allt gott analysarbete: att kunna se mönster, avvikelser och logik i ett större sammanhang.
Autoliv och lyxen att arbeta mitt i tillväxtens och förvärvens logik
Efter studierna och några år på EY fick jag möjligheten att arbeta som koncernekonom på Autoliv i fyra år. Det var en tid av förvärv, kraftig tillväxt och en rapporteringsmiljö där siffrorna förändrades snabbt. För mig blev det en av de mest formativa perioderna i min karriär.
CFO:n då, Wilhelm Kull, var ett fenomen. Vi kallade honom ”falköga”.
För honom handlade det aldrig om att hitta fel för felens skull. Det handlade om att förstå helheten och utvecklingen. Han kunde på sekunder se om något inte var logiskt eller rimligt. Hans första fråga var ofta: Visar siffrorna den riktiga utvecklingen, eller kan det finnas något mer här?
Det är svårt att förklara för någon som inte har arbetat nära riktigt skickliga ekonomer hur inspirerande det är. Man lär sig att siffror inte bara ska stämma – de ska hänga ihop och berätta en sammanhållen och trovärdig historia. Och det är när berättelsen haltar som avvikelsen blir intressant.
Den inställningen, att aldrig nöja sig med ytan och alltid kontrollera rimligheten, har följt mig sedan dess. Och det är just den som gör att jag är så fascinerad av hur AI förändrar vårt arbete som ekonomer.
AI förstärker skeptikerns superkraft
Det är inte så att AI ersätter vår analysförmåga. Tvärtom. AI förstärker den – men bara om vi använder den utifrån den grundläggande skepsisen och helhetsblicken.
AI är fantastisk på att borra ner i detaljer i blixtfart, men den saknar den mänskliga impulsen att känna när något inte riktigt hänger ihop. Den saknar förmågan att fråga sig: Är det rimligt, givet utvecklingen? Är den här siffran en del av berättelsen eller ett brott i logiken?
I veckan som gick satt jag i ett implementationsprojekt där ett konto hade ovanliga transaktioner. Inte felaktiga, bara annorlunda. Och i ekonomens värld är ”annorlunda” ofta viktigare än ”fel”, eftersom det är där berättelsen riskerar att glida isär.
En snabb drill-down visade att transaktionerna hörde ihop med ett delägt utländskt bolag som egentligen borde hanteras som ett handelsbolag i koncernrapporteringen. Inget dramatiskt, men sättet det var bokfört på riskerade att skapa onödig komplexitet.
Det fina var att jag och kundens ekonomichef kunde bolla detta i realtid med AI – men inte genom att acceptera det första svaret. Tvärtom. Vi matade in mer information, utmanade förslagen och ställde de där revisorsfrågorna som AI inte själv tänker på, de frågor som föds ur erfarenhet, rimlighetsbedömning och ren yrkesmässig intuition.
Till slut landade vi i ett PM som vi kunde presentera för deras redovisningsexperter samma dag. Det hade garanterat tagit flera dagar utan AI, men utan vårt gemensamma falköga hade AI aldrig hittat rätt riktning.
AI gör inte ekonomer bättre, men det gör bra ekonomer ännu bättre
Det är här jag tror att ekonomrollen håller på att förändras. AI gör inte jobbet åt oss. AI gör mer av det vi redan gör – snabbare, mer uthålligt och med större kapacitet. Men riktningen – logiken, rimlighetsbedömningen och helhetsberättelsen – måste fortfarande komma från oss.
De ekonomer som kommer att lyckas bäst framöver är de som
- tänker som skeptiker,
- älskar att förstå varför något avviker och vågar utmana både sina egna och AI:s slutsatser,
- och itererar tills siffrorna verkligen berättar en historia som hänger ihop med verkligheten.
Jag tror att det här är ett av de mest spännande skiften som sker i ekonomibranschen just nu. Wilhelm Kull behövde inte AI. Men AI behöver fler som tänker som Wilhelm.
Det är kombinationen av mänsklig intuition och teknisk snabbhet som kommer att definiera framtidens ekonomifunktion. För mig är det kanske det mest stimulerande av allt: att kunna förena erfarenhet och helhetsblick med tillgång till expertis som tidigare bara fanns i läroböcker eller kursmaterial.
När AI utmanar mig, kompletterar mig och öppnar upp nya perspektiv kommer jag snabbare ner på den nivå där siffror, regelverk och verklighet möts. Det ger energi – inte för att jobba mer, utan för att förstå mer. Och i en värld där rätt förståelse är grunden för alla goda beslut är det faktiskt svårt att tänka sig en mer spännande tid att vara ekonom.