2026-11-19
PERspektiv

Tillit är uppdraget – regelverken är medlet

Tekniken hjälper oss. Men någon måste styra arbetet och ta ansvar för bedömningarna. Samtalen på World Congress of Accountants i Seoul väcker frågor om hur redovisning och revision kan utvecklas med människors och samhällets behov som utgångspunkt.

I Seoul delar skyskraporna stadsbild med historiska palats och traditionella tempel. Förnyelsen är påtaglig, men det gamla har inte spelat ut sin roll. Den bilden följer med in i kongressens samtal om branschen. Vi behöver förändra hur vi arbetar. Men vi får inte tappa bort varför vårt arbete behövs.

Här återkommer allmänintresset – ”the public interest” – som utgångspunkt. Jag upplever en skillnad i betoning jämfört med det svenska resonemanget, där reglernas omfattning och utformning ofta står i centrum. I Seoul börjar samtalet oftare i andra änden: vem är arbetet till för, och vilken nytta gör det?

I programmet för World Congress of Accountants ryms AI, kompetens och ledarskap, men också finansiell stabilitet, ekonomisk motståndskraft och starka institutioner. Redovisning och revision blir då inte främst en fråga om den egna branschens villkor, utan om samhällets förmåga att fatta välgrundade beslut.

Det handlar inte bara om AI

En tanke från samtalen i Seoul stannar särskilt kvar hos mig: den största förändringen är förändringen i sig. På frågan om vad som förändrar professionerna ligger AI nära till hands. Men det handlar inte bara om AI. Även politiken och ekonomin förändrar villkoren. Både tjänsterna som branschen erbjuder och sättet de levereras på förändras. För mig hjälper det att förstå varför det går så fort just nu: mycket förändras på samma gång. Vi behöver därför se helheten, inte bara den nya tekniken.

Shin Je-Yoon, styrelseordförande för Samsung Electronics, knöt i sitt anförande samman tillit, starka institutioner och innovation. Tillit gör ekonomier uthålliga, institutioner gör dem motståndskraftiga och innovation gör dem konkurrenskraftiga. Det perspektivet sätter också reglerna i sitt sammanhang. Regelverket är ett medel. Och tilliten till den information som människor, företag och samhälle fattar beslut utifrån är ändamålet. Regelefterlevnad är nödvändig, men kan inte ensam vara måttet på hur väl det fungerar.

Det viktiga är vad tiden används till

Tom Hood från AICPA–CIMA beskrev hur AI kan flytta fokus från att hålla reda på siffrorna till att hjälpa verksamheter att navigera. Men om det bara är samma svar som levereras snabbare har man visserligen vunnit tid, men inte utvecklat rollen. För mig är frågan vad den tiden används till. Prövas antaganden som tidigare passerade? Ifrågasätts sådant som inte stämmer?

Hoods uppmaning att även använda AI vid utformning av strategin, inte bara när den genomförs, pekar i samma riktning. För mig fångar ”Human in the lead” vad det handlar om: tekniken hjälper oss, men någon måste styra arbetet och ta ansvar för bedömningarna. Omdömet är inte det som blir över när tekniken har gjort sitt.

Ta steget från att tolka förändringen och börja agera

En reflektion jag gör från de senaste månadernas konferenser, poddar och rundabordssamtal är att diskussionen till stor del handlar om att försöka förstå det som sker. Vi beskriver förändringen, söker paralleller i historien och prövar vad tidigare erfarenheter kan lära oss om hur vi ska möta den. Det hjälper oss att orientera oss och försöka identifiera konsekvenserna. Men det gäller att ta steget och gå från att tolka förändringen till att agera: vad är det för nytt som ska göras, vad är det som inte längre ska göras och vem tar ansvar för att det händer?

Samma krav på omprövning gäller standardsättningen. I Seoul återkom behovet av att bli mer förutseende, att lyssna på användarna och korta vägen från identifierat problem till användbar standard. Om svaren kommer för sent riskerar standarderna att tappa relevans. Men snabbhet räcker inte heller. Det avgörande är om standarderna är en hjälp för att lösa rätt problem.

En ny standard är inte det självklara svaret

Det här känner jag igen från den svenska regeldebatten. När ett problem uppstår är en ny standard inte självklart svaret. Det första som behöver göras är att fråga varför de krav som redan finns inte räcker. Går de att förstå och tillämpa, också i en verksamhet med små resurser? Och när en standard väl har införts är det viktigt att undersöka om problemet faktiskt blev löst. Annars är risken att det bara läggs nya krav ovanpå de gamla utan att någon vet vad som har åstadkommits.

Som alltid på sådana här konferenser är samtalen mellan programpunkterna en viktig del av utbytet. Över en kaffe eller en middag lär man känna människorna bakom ståndpunkterna. De relationerna vill jag kunna bygga vidare på när jag är hemma igen – för att fråga hur andra har löst ett problem, pröva en tanke eller förstå varför man landar i olika slutsatser. För mig hör det ihop med FAR:s roll i det internationella samarbetet: att föra fram våra erfarenheter och ha nära till dem som kan utmana dem.

Kongressen har just avslutats och jag tar med mig en tydlig prioritering hem: låt samhällsuppgiften styra förändringen. Tillit är inte en bieffekt av professionens arbete. Det är själva poängen.

Per Johansson är generalsekreterare och vd för FAR. I sin krönika ger han sitt perspektiv på FAR:s prioriterade frågor och aktuella ämnen som berör branschens olika yrkesroller.