Den svenska förvaltningsrevisionen är mer än ett historiskt särdrag – den är en påminnelse om revisionens bredare samhällsuppdrag. I en tid när kraven på ansvarstagande, hållbarhet och förtroende ökar kan den traditionen visa sig vara mer relevant än någonsin.
Tidigare i höstas publicerade Amanda Sonnerfeldt (Lunds universitet och Copenhagen Business School) och Katharina Rahnert (Karlstads universitet) den mycket intressanta artikeln A tradition beyond numbers: The Swedish management audit in historical perspective. Genom att följa förvaltningsrevisionens utveckling från 1895 fram till Sveriges EU-inträde visar de att svensk revision alltid har varit något mer än en granskning av siffror. Den har också handlat om ansvar, styrning och förtroende.
Svenska revisionsmodellen har en bred ambition
När revision diskuteras internationellt handlar det ofta om finansiella rapporter, standarder och regelefterlevnad. Viktigt, självklart. Men den svenska revisionsmodellen har historiskt byggt på en bredare ambition. Förvaltningsrevisionen har varit en del av den lagstadgade revisionen sedan 1895 och har ännu äldre rötter än så. Redan på 1600- och 1700-talet granskade revisorer hur företag förvaltades och om styrelser och ledningar tog sitt ansvar. Det är en tradition som vuxit fram ur behovet av kontroll, ansvarstagande och tillit.
Förvaltningsrevisionen – en överlevare
Det intressanta är att förvaltningsrevisionen har överlevt upprepade försök till internationell harmonisering. Sonnerfeldt och Rahnert menar att det beror på att den fyller en viktig funktion i den svenska bolagsstyrningsmodellen, där styrelsen har ett tydligt ansvar. Revisorn blir därmed en central kontrollfunktion och ger aktieägarna ett viktigt underlag när ansvarsfrihet ska prövas.
Under lång tid har utvecklingen gått mot alltmer internationella standarder och ett ökat fokus på granskning av finansiell information. Samtidigt växer intressenternas förväntningar. Frågor om hållbarhet, riskhantering, intern kontroll, bedrägerier och företagskultur står högre på agendan än någonsin tidigare. Ytterst handlar det om hur verksamheter leds och styrs.
Förvaltningsrevisionen kompletterar den finansiella revisionen
Forskarna argumenterar för att den svenska förvaltningsrevisionen erbjuder ett bredare perspektiv på revision än vad som ofta ryms i internationella standarder. Den kan ge insikter om bolagsstyrning, risker och interna kontrollsystem på ett sätt som kompletterar den traditionella finansiella revisionen. Det är också ett perspektiv som ligger nära den pågående diskussionen om revisionens framtida relevans och samhällsnytta.
För mig väcker artikeln en större fråga: Har vi ibland varit för snabba att anpassa oss till internationella modeller utan att fullt ut värdera styrkan i våra egna traditioner?
Det betyder inte att vi ska vända ryggen åt internationell harmonisering. Tvärtom. Gemensamma standarder är viktiga för kvalitet, jämförbarhet och förtroende. Men harmonisering får inte bli ett självändamål. När nationella traditioner har utvecklats under lång tid och visat sig skapa värde behöver vi också förstå vad som riskerar att gå förlorat.
Revision skapar förtroende i näringsliv och samhälle
Inom FAR talar vi ofta om revisionens samhällsroll och professionens ansvar för att skapa förtroende i näringsliv och samhälle. Här erbjuder Sonnerfeldts och Rahnerts forskning ett värdefullt historiskt perspektiv. Den visar att revision inte bara handlar om att säkerställa att siffrorna är rätt. Minst lika viktigt är att bidra till god styrning, ansvarsfullt ledarskap och väl fungerande verksamheter. Artikeln är därför inte bara ett viktigt historiskt bidrag utan också ett inlägg i en högaktuell framtidsdebatt. När omvärlden söker nya sätt att möta ökade krav på ansvarstagande, hållbarhet och förtroende kan det finnas skäl att blicka bakåt för att förstå vad som gjort den svenska modellen unik.
Kanske finns några av svaren i en revisionstradition som har sträckt sig långt bortom siffrorna. Och kanske är det just därför den är mer relevant i dag än på mycket länge.