Den omarbetade revisionsstandarden ISA 240 påminner om att kvalitet inte bara handlar om regler och kontroller, utan också om nyfikenhet, integritet och förmågan att se när något inte hänger ihop.
När information blir allt enklare att producera och sprida ökar behovet av något som inte lika lätt kan automatiseras, behovet av det professionella omdömet.
Det är inte ofta jag fastnar för en revisionsstandard. Men när jag läste Henrik Perssons analys i Tidningen Balans av den omfattande omarbetningen av ISA 240 slog det mig att de mest intressanta förändringarna egentligen inte handlar om nya krav, fler kontroller eller mer dokumentation. De handlar om något betydligt svårare: hur vi tänker, hur vi agerar och hur vi använder vårt professionella omdöme.
Revision ger inte absoluta garantier
Förväntningarna på revisorer förändras. Samhället accepterar allt mindre att större bedrägerier, manipulationer eller andra oegentligheter upptäcks när skadan redan är skedd. Det gäller inte minst den ekonomiska brottsligheten, som är ett prioriterat område för branschen, för FAR och för hela samhällsagendan – från politik och myndigheter till näringsliv. FAR har därför tagit fram ett åttapunktsprogram i kampen mot ekonomisk brottslighet, med konkreta förslag för att stärka kvalitet, transparens och kontroll. Samtidigt vet vi att revision aldrig kan ge absoluta garantier. Det är en balansgång som professionen länge har levt med och som ständigt utmanar både arbetssätt och förväntningar.
Vi behöver också värdera, utmana och reflektera
Det intressanta med den omarbetade ISA 240 är att svaret på dessa utmaningar inte främst är fler detaljregler. I stället betonas professionell skepticism, kritiskt tänkande och en större medvetenhet om hur oegentligheter faktiskt kan uppstå. Standarden skickar en tydlig signal om att det inte längre räcker att verifiera, vi behöver också värdera, utmana och reflektera.
Samtidigt tror jag att det finns ett större perspektiv som sträcker sig långt utanför revisionen. Vi lever i en tid där mängden information ökar exponentiellt. Artificiell intelligens kan skapa övertygande dokument, formulera trovärdiga resonemang och på sikt även producera underlag som ser helt korrekta ut. När tekniken gör det enklare att ta fram information blir förmågan att värdera information allt viktigare.
Värdet av det som inte kan automatiseras ökar
Det är därför jag ser omarbetningen av ISA 240 som en del av en större utveckling. När analyser, kontroller och rutinmässiga granskningar i allt högre grad kan automatiseras ökar värdet av det som inte kan automatiseras lika enkelt: erfarenhet, integritet, nyfikenhet och professionellt omdöme.
Kanske är det också därför som jag finner betoningen på professional skepticism så intressant. Begreppet översätts ofta till professionell skepticism, men i praktiken handlar det inte om att vara misstänksam. Det handlar snarare om att vara vaksam. Att inte nöja sig med det första svaret. Att våga ställa en fråga till. Att fundera över om det finns en alternativ förklaring. Att se det som inte omedelbart syns.
Kunskap utan omdöme räcker inte särskilt långt
I många yrken är det just dessa egenskaper som kommer att bli allt viktigare framöver. Kunskap förblir grunden, men kunskap utan omdöme räcker inte särskilt långt. Vi behöver människor som kan sätta fakta i sitt sammanhang, väga olika perspektiv mot varandra och fatta välgrundade beslut även när svaren inte är självklara.
För egen del har jag under åren slagits av att de viktigaste insikterna sällan uppstår när allt verkar logiskt och sammanhängande. De uppstår när något inte riktigt går ihop. När ett svar känns lite för enkelt. När siffrorna stämmer, men berättelsen bakom dem väcker frågor. Det är ofta där de verkligt intressanta samtalen börjar.
Kanske är det därför som diskussionen om ISA 240 fångar mitt intresse. Inte på grund av att den innehåller fler krav eller mer vägledning, utan för att den påminner om något grundläggande. Professionell kvalitet handlar ytterst inte bara om metodik, processer och regelverk. Den handlar också om nyfikenhet, integritet och omdöme.
Professionellt omdöme blir allt viktigare
Henrik Persson beskriver den omarbetade standarden som en möjlighet för revisorer att flytta fram sina positioner. Jag tror att han har rätt. Men kanske handlar den största förflyttningen inte om nya granskningsåtgärder eller förändrade processer, utan om att ge professionellt omdöme en ännu starkare plats i revisionen.
I en värld där information blir allt enklare att producera och sprida tror jag att just omdömet kommer att vara en av våra allra viktigaste tillgångar. För revisionen. För rådgivningen. För redovisningen. Och för många andra professioner.
Det är där jag ser den verkliga möjligheten att flytta fram positionerna.