Väsentlighet i revisionen – en inte oväsentlig fråga

Att fastställa väsentlighetsnivån för en revision är ett av de viktigaste stegen i revisionen. Den är aktuell såväl i planeringen som vid genomförandet och i avslutningen.

Revisorns fastställande av väsentlighet är en fråga om professionell bedömning och påverkas av revisorns uppfattning om de behov av finansiell information som användare av de finansiella rapporterna har.

I teorin anger väsentlighetstalet hur stora fel en användare av en finansiell rapport skulle kunna acceptera utan att fatta andra beslut på basis av den finansiella rapporten. Det motsvarar hur stora fel, enskilt eller aggregerat som vi skulle kunna acceptera utan att modifiera våra uttalanden.

Det första steget är att fastställa den övergripande väsentlighetsnivån som sedan ligger till grund för övriga väsentlighetstal.

Inom revisionsbranschen används ofta olika referensvärden och tumregler för att bestämma den övergripande väsentligheten. De referensvärden som anges i ISA är till exempel vinst före skatt, summa intäkter, bruttovinst och totala kostnader, summa eget kapital eller substansvärde. Det finns även andra referensvärden som används i vissa fall så som EBITDA eller andra resultatmått. I vinstorienterade företag används ofta vinst före skatt. 

Hur går det till i praktiken?

Så långt teorin om vad väsentlighetsnivån är. Allt detta finns att läsa i ISA 320. Men hur ska det gå till i praktiken? Om vi lämnar matematiken och i stället tittar på väsentligheten utifrån så kan vi ställa oss ett antal frågor för att hitta ett lämpligt referensvärde: 

1. Vilka är de förväntade användarna av årsredovisningen?

Användare kan vara ägare, banker eller andra kreditgivare, kunder, leverantörer, myndigheter, anställda.

2. Användarnas förväntningar?

Olika användare kan ha olika syn på vad som är intressant i en årsredovisning och olika bedömning av vad som är väsentligt. En bank kan till exempel ha krav på vissa nyckeltal, i en idrottsklubb kan det finnas krav på viss nivå på eget kapital för att få en elitlicens. 

3. Vilken eller vilka delar i årsredovisningen är intressanta?

I vissa företag är tillväxt viktigt, i andra resultat före skatt, banker är intresserade av skuldsättning och ägarna kanske mer av att få utdelning (resultat och eget kapital). 

4. Företagets karaktär och finansiering?

I vilken bransch företaget är verksamt i kan påverka, likaså var i livscykeln de befinner sig. Även företagets finansiering kan påverka valet av referensvärde. 

5. Hur volatilt är referensvärdet?

Är referensvärdet väldigt volatilt kanske det är inte är så lämpligt att välja det. Det går kanske att normalisera referensvärdet genom att räkna snitt över några år eller räkna bort poster av engångskaraktär. 

Inget stöd i ISA

När referensvärdet väl är bestämt applicerar vi en tumregel på den. Här ger ISA inget stöd. Däremot finns det exempel i litteraturen och flera revisionsbyråer har tagit fram egna tumregler.

Revisorsinspektionen har refererat till denna i tillsynsärenden. En sökning på nätet ger i stort samma värden men många länkar pekar på att procenttal upp till tio procent är rimligt för resultat före skatt. Många byråer tillåter de högre procenttalen för företag som inte är av allmänt intresse och ungefär hälften av procenttalet för företag av allmänt intresse. Att använda eget kapital som referensvärde torde vara relativt ovanligt då det dels ger ganska låg väsentlighet, dels då eget kapital i sig ofta är av mindre intresse för användaren av årsredovisningen. Det intressanta är oftast vad som skapar det egna kapitalet (resultaträkning eller tillgångar). 

Fastställ arbetsväsentligheten

Nästa steg är att fastställa arbetsväsentligheten, ett lägre tal som räknas fram utifrån den övergripande väsentligheten och som syftar till att minska sannolikheten för att summan av icke rättade och oupptäckta fel ska överstiga väsentligheten för årsredovisningen som helhet. Ofta nämns intervall mellan 60 och 85 procent av den övergripande väsentligheten. Den lägre procentsatsen används om risken för fel bedöms som högre och den högre procentsatsen om risken för fel bedöms som lägre. I den bedömningen använder vi vår erfarenhet från tidigare revisioner och från vår förståelse av företaget.

Viktigt med dokumentation

Väsentlighetsnivån påverkar hela revisionen. Därför måste vi uppdatera den vid behov. 

Att fastställa väsentlighetsnivån är en fråga om professionell bedömning, inte en matematisk räkneövning. Användningen av referensvärden och tumregler hjälper oss i vår professionella bedömning men den är bara en del i den totala bedömningen. I större företag (utan att definiera vad större är) är referensvärdena ofta lämpliga att använda. I mindre företag kan referensvärden och tumregler ge orimligt låga värden. I de fallen kan revisorn överväga att sätta ett belopp som är högre än det framräknade värdet utifrån resonemanget ovan.