Att fastställa väsentlighetsnivån för en revision är ett av de viktigaste stegen i revisionen. Den är aktuell såväl i planeringen som vid genomförandet och i avslutningen.
Denna artikel utgör inte en del av FAR:s normgivning, den ingår därmed inte i FAR:s rekommendationer eller uttalanden, utan ska ses som stöd i det dagliga arbetet.
Revisorns fastställande av väsentlighet är en fråga om professionell bedömning och påverkas av revisorns uppfattning om de behov av finansiell information som användare av de finansiella rapporterna har.
I teorin anger väsentlighetstalet hur stora fel en användare av en finansiell rapport skulle kunna acceptera utan att fatta andra beslut på basis av den finansiella rapporten. Det motsvarar hur stora fel, enskilt eller aggregerat som revisorn skulle kunna acceptera utan att modifiera sitt uttalande.
Den övergripande väsentlighetsnivån
Det första steget är att fastställa den övergripande väsentlighetsnivån som sedan ligger till grund för övriga väsentlighetstal.
Inom revisionsbranschen används ofta olika referensvärden och tumregler för att bestämma den övergripande väsentligheten. De referensvärden som anges i ISA respektive ISA för LCE är till exempel vinst före skatt, summa intäkter, bruttovinst och totala kostnader, summa eget kapital eller substansvärde. Det finns även andra referensvärden som används i vissa fall så som EBITDA eller andra resultatmått. I vinstorienterade företag används ofta vinst före skatt.
Läs mer om väsentlighetsnivån i ISA 320 och avsnitt 5.3 i ISA för LCE
Lämpliga referensvärden
För att identifiera ett lämpligt referensvärde kan revisorn ställa sig följande frågor.
- Vilka är de förväntade användarna av årsredovisningen?
Användare kan vara ägare, banker eller andra kreditgivare, kunder, leverantörer, myndigheter och anställda. - Vad är användarnas förväntningar?
Olika användare kan ha olika syn på vad som är intressant i en årsredovisning och olika bedömning av vad som är väsentligt. En bank kan till exempel ha krav på vissa nyckeltal, i en idrottsklubb kan det finnas krav på viss nivå på eget kapital för att få en elitlicens. - Vilken eller vilka delar i årsredovisningen är intressanta?
I vissa företag är tillväxt viktigt, i andra resultat före skatt, banker är intresserade av skuldsättning och ägarna kanske mer av att få utdelning (resultat och eget kapital). - Företagets karaktär och finansiering?
I vilken bransch som företaget är verksamt i kan påverka, likaså var i livscykeln de befinner sig. Även företagets finansiering kan påverka valet av referensvärde. - Hur volatilt är referensvärdet?
Är referensvärdet väldigt volatilt kanske det är inte är så lämpligt att välja det. Det går kanske att normalisera referensvärdet genom att räkna snitt över några år eller räkna bort poster av engångskaraktär. - Behöver referensvärdet justeras?
Beroende på verksamhet kan referensvärdet behöva justeras. Det kan till exempel vara om det finns större engångsposter i resultatet, varierande lönekostnader i ägarledda bolag eller om företaget gjort vinstdispositioner (exempelvis lämnat eller erhållit koncernbidrag eller avsättning till obeskattade reserver.)
Tumregler för väsentlighet
När referensvärdet är bestämt appliceras en tumregel. Här ger ISA respektive ISA för LCE inget stöd. Däremot har Small and Medium Practices Committee inom IFAC tagit fram en ”guide för användning av ISA vid revisioner och små och medelstora företag”.
Där anges följande exempel:
- Resultat före skatt 3 till 7 %
- Intäkter eller kostnader 1 till 3 %
- Tillgångar 1 till 3 %
- Eget kapital 3 till 5 %
Revisorsinspektionen har refererat till guiden i sina tillsynsärenden. Det kan dock vara rimligt att använda procenttal upp till tio procent när det gäller resultat före skatt. Många byråer tillåter de högre procenttalen för företag som inte är av allmänt intresse och ungefär hälften av procenttalet för företag av allmänt intresse.
Att använda eget kapital som referensvärde torde vara relativt ovanligt då det dels ger ganska låg väsentlighet, dels då eget kapital i sig ofta är av mindre intresse för användaren av årsredovisningen. Det intressanta är oftast vad som skapar det egna kapitalet (resultaträkning eller tillgångar).
Fastställande av arbetsväsentligheten
Nästa steg är att fastställa arbetsväsentligheten, ett lägre tal som räknas fram utifrån den övergripande väsentligheten och som syftar till att minska sannolikheten för att summan av icke rättade och oupptäckta fel ska överstiga väsentligheten för årsredovisningen som helhet. Ofta nämns intervall mellan 60 och 85 procent av den övergripande väsentligheten. Den lägre procentsatsen används om risken för fel bedöms som högre och den högre procentsatsen om risken för fel bedöms som lägre. I den bedömningen använder revisorn sin erfarenhet från tidigare revisioner och från sin förståelse av företaget.
Del av den totala bedömningen
Väsentlighetsnivån påverkar hela revisionen. Därför måste den uppdateras vid behov.
Att fastställa väsentlighetsnivån är en fråga om professionell bedömning, inte en matematisk räkneövning. Användningen av referensvärden och tumregler hjälper revisorn i sin professionella bedömning men den är bara en del i den totala bedömningen.
I större företag är referensvärdena ofta lämpliga att använda. I mindre företag kan referensvärden och tumregler ge orimligt låga värden. I de fallen kan revisorn överväga att sätta ett belopp som är högre än det framräknade värdet och dokumentera skälen till det.
