Revisorn rapporterar sina iakttagelser från revisionen på flera olika sätt. Rapporteringen sker både löpande under revisionsprocessen och i formella dokument i slutet av räkenskapsåret. Tillsammans syftar dessa rapporteringsformer till att ge styrelsen och andra intressenter relevant, tydlig och tillförlitlig information om revisionens omfattning, identifierade brister och slutsatser – i syfte att stärka förtroendet för de finansiella rapporterna och styrelsens tillsyn.
Revisionsberättelsen
Revisionsberättelsen är det slutliga och mest formella verktyget för att rapportera resultatet av revisionen. För utomstående intressenter är revisionsberättelsen ofta den enda synliga delen av revisorns arbete.
Revisionsberättelsen är viktig, men den utgör endast en del av revisorns rapportering. Under revisionens gång kommunicerar revisorn löpande brister och felaktigheter till företaget. I många fall rättas dessa innan årsredovisningen fastställs, vilket innebär att de inte behöver framgå av revisionsberättelsen.
I artikeln Så läser du en revisionsberättelse finns vägledning i hur revisionsberättelsen kan tolkas.
Löpande dialog med företagsledning och styrelse
En löpande dialog mellan revisorn, företagsledningen och styrelsen är central för en effektiv och ändamålsenlig revision. Kommunikation kan ske i olika former, men syftet är att identifierade frågor ska hanteras i tid.
Om dialogen inte fungerar tillfredsställande finns en risk att väsentliga frågeställningar uppmärksammas för sent i processen. Detta kan i sin tur leda till att revisorn behöver lämna anmärkningar som annars hade kunnat undvikas genom tidig kommunikation och rättelser.
Brister i intern kontroll och noterade felaktigheter
Vid granskningen kan revisorn identifiera brister i företagets interna kontroll och styrning. Enligt revisionsstandarden ISA 265 är revisorn skyldig att rapportera noterade brister i den interna kontrollen till företagsledningen. Om bristerna är betydande, antingen enskilt eller sammantaget, ska de även rapporteras till styrelsen.
Rapporteringen ska ske utan onödigt dröjsmål och rapporteringen till styrelsen ska vara skriftlig. Denna rapportering utgör företagsintern dokumentation och är inte offentlig. Syftet är att ledning och styrelse ska kunna vidta åtgärder för att minska risken för väsentliga fel i den finansiella rapporteringen samt stärka den interna kontrollen, vilket även kan bidra till att förebygga oegentligheter.
Vid granskningen av årsredovisningen kan revisorn även identifiera felaktigheter i redovisningen. Dessa ska rapporteras till företagsledningen tillsammans med en begäran om rättelse. Om felaktigheterna inte rättas ska revisorn förstå och dokumentera skälen till detta. Icke rättade felaktigheter ska rapporteras till styrelsen. Även här är syftet att säkerställa korrekt finansiell rapportering.
Om noterade brister i intern kontroll och felaktigheter i årsredovisningen har rapporterats men inte åtgärdats, återstår att beskriva bristerna genom en modifiering i revisionsberättelsens del 1 eller att överväga anmärkning avseende styrelsens ansvar för den interna kontrollen i revisionsberättelsens del 2.
Erinran till styrelse eller vd
Utöver löpande dialog och formell rapportering enligt ISA-standarderna finns ytterligare ett verktyg till revisorns förfogande: erinran. Enligt aktiebolagslagen kan revisorn lämna en erinran till styrelsen eller verkställande direktören för att understryka vikten av förhållanden som kan komma att påverka revisionsberättelsens utformning genom modifiering eller anmärkning.
En erinran ger även revisorn tydlig dokumentation av sin rapportering. I FAR:s rekommendation RevR 9 finns närmare vägledning om hur erinran ska användas. Om en erinran lämnas ska den antecknas i bolagets protokoll eller annan handling, men den utgör inte ett offentligt dokument.
Styrelsen ska behandla erinran vid ett styrelsesammanträde inom fyra veckor från mottagandet. Om erinran lämnas samtidigt med revisionsberättelsen ska styrelsen hålla sammanträde före den bolagsstämma där revisionsberättelsen behandlas.
Erinran är ett svagare verktyg än en anmärkning i revisionsberättelsen, men utgör ändå ett starkt formellt påtryckningsmedel när det finns väsentliga invändningar mot redovisning eller förvaltning.
