När tröskelvärdena för lagstadgad hållbarhetsrapportering höjs väljer fler företag att redovisa hållbarhetsinformation frivilligt. I den här artikeln belyser vi några viktiga aspekter för att säkerställa att frivillig rapportering blir relevant, jämförbar och tillförlitlig.
Efterfrågan på tillförlitlig hållbarhetsinformation ökar kontinuerligt bland intressenter såsom banker, investerare, kunder och anställda. Det nya EU-direktivet CSRD skulle säkerställa tillgång till jämförbar hållbarhetsinformation genom krav på att större företag inom EU rapporterar kvalitetsgranskad information enligt fastställda standarder. Under 2026 lättades dock kraven i CSRD genom det så kallade Omnibus-direktivet, vilket medförde att endast ett fåtal företag omfattas av rapporteringskraven och att intressenter i stället får förlita sig på att företag rapporterar hållbarhetsinformation frivilligt.
Genom att företag rapporterar hållbarhetsinformation på ett enhetligt sätt och enligt tydliga kriterier stärks jämförbarheten och relevansen, och om informationen granskas, även tillförlitligheten. Om företag däremot inte väljer att redovisa hållbarhetsinformation enligt gemensamma ramverk riskerar informationen att bli mindre användbar.
Välj rapporteringsramverk utifrån företagets behov
Företagets och dess intressenters behov avgör vilket ramverk som är lämpligt att följa för rapporteringen. Företaget bör beakta hur väl integrerade hållbarhetsfrågor är i affärsstrategin samt hur stort behov företaget har av en stödjande process i hållbarhetsarbetet. Den sektor ett företag verkar inom har betydelse för dess exponering mot olika hållbarhetsrisker och -möjligheter samt företagets potentiella inverkan inom specifika hållbarhetsfrågor. Intressenter kan därmed efterfråga skiftande information från företag beroende på sektor, storlek och deras betydelse i andra företags värdekedjor. Att genomföra en intressentanalys eller intressentdialog kan säkerställa att hållbarhetsrapporteringen blir relevant och ändamålsenlig.
För att uppnå jämförbarhet mellan företag bör utgångspunkten för frivillig hållbarhetsredovisning vara EU:s gemensamma ramverk, antingen genom frivillig tillämpning av ESRS-standarderna eller rapportering enligt VSME, där den senare är utformad för att motsvara informationsbehovet hos små och medelstora företag.
Genom att följa ett lämpligt ramverk kan företag undvika en obalanserad rapportering och därigenom så kallade greenwashing-risker. Företag kan på så sätt skapa förutsättningar för att låta en revisor granska hållbarhetsredovisningen, vilket dels kan fungera som intern kvalitetssäkring men framför allt stärka tillförlitligheten i informationen hos användarna.
Identifiering av väsentliga frågor
Genom att arbeta målinriktat med de frågor som påverkar företagets långsiktiga värdeskapande kan hållbarhetsaspekter integreras i affärsstrategin. För att hållbarhetsarbetet ska bli framgångsrikt bör företaget först implementera en process för att identifiera sina väsentliga hållbarhetsfrågor – det vill säga risker, möjligheter samt faktisk och potentiell inverkan. Processen bör inkludera både den egna verksamheten och värdekedjan. VSME-standarden ger inget stöd för en sådan process, det gör däremot ESRS.
Det är viktigt att dokumentera hur väsentliga hållbarhetsfrågor har identifierats och hur de har utvärderats. Det underlättar det interna hållbarhetsarbetet och ger användare av hållbarhetsredovisningen möjlighet att förstå på vilka grunder informationen har valts. Dokumentationen behövs både för att kunna bedöma rapportens fullständighet och för att möjliggöra granskning.
Kvalitativa egenskaper hos informationen
För att hållbarhetsredovisningen ska vara meningsfull för användarna måste den uppfylla vissa grundläggande kvalitativa egenskaper.
Informationen ska vara:
- Relevant: Den ska hjälpa användare att fatta informerade beslut.
- Troget återgiven: Detta innebär att informationen ska vara fullständig, neutral och fri från felaktigheter. Att informationen är neutral och balanserad innebär att rapporteringen ska belysa både positiva inverkningar och framsteg samt negativa effekter eller kvarstående risker.
- Verifierbar: Den ska kunna styrkas av underlag så att en utomstående part kan kontrollera uppgifternas riktighet.
- Begriplig: Den ska presenteras på ett klart och logiskt sätt utan att dölja väsentlig information genom överdriven detaljrikedom.
- Jämförbar: Den ska gå att jämföra med information som företaget redovisat under tidigare perioder och med information som andra företag har redovisat.
VSME som grund för små och medelstora företag
För små och medelstora företag (SME) har EU-kommissionen antagit en rekommendation om en förenklad, frivillig standard kallad VSME. Standarden är utformad för att vara proportionerlig och hjälpa företag att svara på informationsbehov från exempelvis långivare och större kunder i värdekedjan.
Standarden är uppbyggd i två moduler där Basic Module utgör minimikravet och fokuserar på grundläggande mätetal och policys. Modulen ska därmed följas av alla företag som rapporterar enligt VSME. Att endast tillämpa Basic Module är främst avsett för mikroföretag; andra företag rekommenderas att även följa Comprehensive Module, vilken innehåller ytterligare datapunkter. Om ett företag väljer att tillämpa en modul ska denna följas i sin helhet, men en enskild upplysning behöver endast lämnas om den är tillämplig för företagets specifika omständigheter. Standarden har på så sätt en ”inbyggd väsentlighetsanalys”.
Redovisning av ytterligare information
Enligt VSME-standarden är det lämpligt att företag adderar ytterligare information som inte täcks av standarden om det behövs för att belysa hållbarhetsfrågor som är vanliga i företagets sektor eller specifika för verksamheten. När ett företag väljer att lägga till sådana frivilliga upplysningar kräver VSME att informationen uppfyller de kvalitativa egenskaperna (relevans, rättvisande, jämförbarhet, begriplighet och verifierbarhet).
Vikten av tydlighet och transparens vid avsteg från eller tillägg till ramverk
Utöver relevanta sektorsspecifika upplysningar som små och medelstora företag kan addera kan även något större företag, eller företag med en mer ambitiös hållbarhetsagenda, anse att det är nödvändigt att komplettera VSME med ytterligare upplysningar från den mer omfattande ESRS-standarden (länk) eller något annat ramverk. För företag som väljer så kallade hybridlösningar – där VSME kombineras med upplysningar från andra ramverk (som ESRS) eller egna kriterier – krävs en transparent och tydlig rapportering. Det måste framgå vilka delar av hållbarhetsredovisningen som baseras på vilket ramverk samt eventuella avsteg, så att användarna förstår grunderna för rapporteringen.
Ökad tillförlitlighet genom extern granskning
Även om redovisningen är frivillig kan tillförlitligheten öka markant genom att låta en revisor granska informationen. Vid granskning av frivillig hållbarhetsinformation tillämpas normalt FAR:s rekommendation RevR 6, som bygger på den internationella standarden ISAE 3000.
Observera: Dessa ersätts av ISSA 5000 vilken ska tillämpas för granskning av hållbarhetsinformation som upprättas för perioder som avser år 2027 och framåt.
För att möjliggöra granskning av en hållbarhetsredovisning krävs att redovisningen följer vissa grundläggande principer, såsom att informationen har upprättats enligt relevanta kriterier. Revisorns uppgift är att bedöma om dessa kriterier, som anges i det rapporteringsramverk som företaget har valt, har följts vid upprättandet av hållbarhetsinformationen. Granskningens omfattning och revisorns slutsatser kan variera beroende på om ramverket syftar till att ge en rättvisande bild eller utgår från ett regelbaserat system. Revisorn beaktar också om företaget har varit selektivt i sin rapportering, exempelvis genom att endast lyfta fram fördelaktiga fakta eller information som är enkel att ta fram.
För revisorn aktualiseras alltså flera viktiga överväganden om företaget har valt att göra avsteg från eller tillägg till något ramverk, så kallad hybridrapportering. Det är viktigt att beakta att även revisorns rapportering över sådana hållbarhetsredovisningar ska vara tydlig och transparent.
Tips för en användbar hållbarhetsredovisning
För att uppnå en användbar hållbarhetsredovisning rekommenderas att företag:
- Väljer ett etablerat ramverk som utgångspunkt (exempelvis VSME eller ESRS) för att öka jämförbarheten.
- Är transparenta med vilka delar av verksamheten och värdekedjan som omfattas (rapporteringsgränsen), samt om några avsteg eller tillägg har gjorts från de valda ramverken.
- Säkerställer en balanserad bild där även utmaningar och mål som inte uppnåtts redovisas.
- Dokumenterar processer och beräkningsprinciper samt sparar data och underlag som styrker informationen på ett strukturerat sätt. Detta för att uppfylla kravet på verifierbarhet och spårbarhet, på motsvarande sätt som gäller för den finansiella informationen.