Genom ett yrkesspråk kan kunskap inom en profession förmedlas och samtidigt fungerar det som en markör av vilka som ingår i professionen.
Enligt Svenska Akademins ordbok betyder ordet yrkesspråk ”språk som används (sinsemellan) av yrkesfolk”.
Spår av revisorers nuvarande yrkesspråk hittas redan i den första kända revisionsberättelsen från 1652. I den ger nämligen de sex revisorerna företagsledningen för Norrländska Tjäruhandelskompaniet ansvarsfrihet.
Kreativt språkbruk
Kunskapen om revisorers yrkesspråk från den här tiden är i övrigt ganska knapp. Men studier av revisionsberättelser mellan det senare delen av 1600-talet och fram till den första halvan av 1700-talet visar att revisorerna använde rätt kreativa formuleringar när de värderade företagsledningarnas arbete. Revisorn för Surahammars bruk går till exempel hårt åt brukets inspektor:
”[...] varit så länge vid Sura, att Han fått Syra i hufvudet, efter han vårdslösar.
Därefter hänvisar revisorn till bibeln, Jeremias kap. 50 vers 31–32, för att understryka sitt missnöje:
”Si. Du stålte, jag will till dig, säger Herren Herren Zebaoth; ty din dag är kommen, dine hemsökningstid. Då skal den stålte störta och falla, så att ingen skall upprätta honom: Jag skall uptända hans städer med eld, den uptära skal alt det der omkring är”.
Trots det börjar ett yrkesspråk under samma tid ta form i och med att revisorerna uttalar sig om företagens förvaltning, räkenskaperna och ansvarsfrihet för företagsledningen.
I slutet av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet blir revisorernas språk alltmer neutralt och formuleringar om tillstyrkanden och hänvisningar till siffergranskning och ansvarsfrihet uppträder i ökad utsträckning i revisionsberättelserna.
Yrkesspråket blir mer standardiserat
Med den nya aktiebolagslagen 1944 detaljregleras vad som ska ingå i en revisionsberättelse och det medför ett mer utvecklat yrkesspråk. Från 1970-talet och framåt ger FAR ut mallar för revisionsberättelser och revisionsberättelserna från tiden vittnar om att dessa används i stor utsträckning. Det medför att likformigheten i språk och facktermer ökar, till exempel när det gäller att beskriva revisorernas ansvar och arbete.
Yrkesspråket är i ständig utveckling. Det märks till exempel i FAR:s mallar från 2016, som innehåller en del nya facktermer. Exempel på termer som tillkommit under senare år:
- professionellt omdöme
- intern kontroll
- fortsatt drift
- framtida händelser
- god revisorssed i Sverige
Andra facktermer har försvunnit, till exempel används inte längre ordet siffergranskning. Även värderande formuleringar, som till exempel starka vitsord om företagsledningens förmågor och förtjänster, har försvunnit från revisorernas språkbruk.