Den oberoende granskaren

Kvalificerade revisorer spelar en central roll i svenskt näringsliv. Deras uppgift är att oberoende granska företagens ekonomiska förvaltning och på så sätt skydda bolagens intressenter.

Revisorernas oberoende har också ett nära samband med utvecklingen av branschens etiska regler.

I 1910 års aktiebolagslag ställdes för första gången krav på att revisorns oberoende. I lagen infördes jävsregler, den som var i bolagets tjänst, eller styrelseledamot, kunde inte utses till revisor. Lagen innebar också att revisorerna hade rätt att när som helst kräva att se bolagets alla böcker.

Revisorer – näringslivets gentlemän

När FAR bildades 1923 var 1910 års aktiebolagslag fortfarande i kraft. Statens och näringslivets reglering av revisorernas etik var stark, och FAR kunde i princip bara utveckla en ”egen” etik när det gällde relationen mellan revisorerna. Ursprungligen var denna etik informell och utan skrivna regler. Revisorerna förväntades bete sig som gentlemän.

Kreugerkraschen satte nytt ljus på revisionen

I Kreugerkraschens efterdyningar inledde riksdagen 1932 en debatt om revisorernas bristande oberoende gentemot de granskade bolagens styrelser. I lagstiftningsarbetet som följde angavs att revisorn skulle säkra skyddsbehovet för såväl aktieägarmajoriteten som minoritetsägarna, fordringsägarna, aktieköparna och det allmänna. Revisionen skulle alltså omfatta kontroll av efterlevnad av samtliga bestämmelser i aktiebolagslagen som gällde dessa intressenter.

För att ytterligare säkra revisorns oberoende i förhållande till bolagsledningen infördes i 1944 års aktiebolagslag ytterligare ett förbud. En revisor fick nu inte vara befattningshavare i bolaget eller på något annat sätt vara underordnad till eller ha en beroendeställning gentemot en styrelseledamot, verkställande direktör eller befattningshavare med ansvar för bokföringen eller medelsförvaltningen. Dessutom infördes regler om släktskapsjäv.

Med den nya lagen blev också titlarna "auktoriserad revisor" och "godkänd granskningsman" förbehållna den som auktoriserats eller godkänts av en handelskammare. Godkänd granskningsman var en yrkeskategori som tillkommit 1931. Godkända granskningsmän behövde inte ha lika hög nivå av utbildning och fick till skillnad från en auktoriserad revisor utöva yrket på deltid.

FAR formulerar god revisorssed

När 1975 års aktiebolagslag infördes var ett av målen att stärka skyddet för aktiebolagens samtliga intressenter – inte bara aktieägarna utan även bolagets borgenärer, anställda och den aktieköpande allmänheten. I samband med den nya lagstiftningen fick FAR uppgiften att utveckla god revisorssed. Som en förberedelse inför detta tillsatte FAR en kommitté för etiska frågor. Kommittén bestämde att med något undantag anta den europeiska revisorsorganisationen Union Européenne des Experts Comptables Economiques et Financiers (UEC) huvudprinciper för god revisorssed. 

Internationell anpassning

Under mitten av 1980-talet ökade näringslivets internationella affärer vilket innebar att diskussionen om etiska frågor, framför allt oberoendet, inte längre kunde hållas internt inom professionen. Tre intressenter pekades ut som särskilt viktiga: företagsledare, kreditgivare och staten. På grund av den svenska anpassningen till EG-rätten blev det under tidigt 1990-tal också nödvändigt att anpassa de svenska revisorsreglerna till EG:s åttonde bolagsdirektiv, som låg till grund för 1995 års revisorslag.

Under den här perioden kretsade lagstiftningsarbetet i hög omfattning kring behovet av att säkra revisorers och revisionsföretags oberoende. En central fråga vid översynen var innehållet i begreppet revisionsverksamhet och en definition som utgick från kärnan i revisorns uppdrag, granskning av ekonomisk information och förvaltning, infördes.

Analysmodellen - en checklista för oberoende

En nyhet i Revisorslag 2001:883 var den så kallade ”Analysmodellen”, ett verktyg för revisorerna att kontrollera sitt oberoende gentemot uppdragsgivaren i varje enskilt fall. Genom analysmodellen skulle revisorn ta ställning till olika typer av hot: egenintresse, självgranskning, partsställning, vänskap och skrämselhot. 

Trots de skärpta reglerna kring revisorers verksamhet ansåg man från EU-håll att den finansiella krisen under 2000-talet till viss del orsakades av brister i revisionskvaliteten och revisorers oberoende. Reaktionen från EU-håll var det revisionspaket som infördes 2016. Tanken var bland annat att höja kvaliteten på revisionen inom EU och att stärka revisorernas oberoende – och att på så sätt stärka den finansiella stabiliteten.

Tillsynen över revisorer och revisionen

Syftet med tillsyn av revisorer och revisionsföretag är att upprätthålla en revision av hög kvalitet som uppfyller höga yrkesetiska krav. På så sätt får allmänheten förtroende för revisionsbranschen, vilket i sin tur leder till ett förtroende för den finansiella information som behövs för ett effektivt näringsliv och ett fungerande samhälle.

Kvalitetskontroll och disciplinära åtgärder

I samband med EU:s revisorsdirektiv 2006 infördes bestämmelser om kvalitetskontroller i revisorslagen. Tre år senare började Revisorsnämnden att även utföra egna kvalitetskontroller av revisorer och revisionsföretag som hade uppdrag i börsbolag. Genom detta förfarande övertog staten delar av den kvalitetskontroll som tidigare hade utförts av FAR.

Den största förändringen av tillsynen sedan Revisorsnämndens bildades genomfördes samband med EU:s revisionspaket. Revisorsnämnden fick då utökade befogenheter och möjlighet att vidta nya former av disciplinära åtgärder.

Tillsynen har gått från att i huvudsak vara inriktad mot att skapa praxis genom disciplinära åtgärder till att successivt hantera större och svårare frågor om förväntningarna på revisionen, utbildning och fortbildning samt revisorns roll för att motverka korruption och oegentligheter.

Kampen mot ekonomisk brottslighet och behovet av att öka trovärdigheten i företagens redovisning och rapportering har drivit utvecklingen både i Sverige som internationellt.

Kompetensförsörjning på lång sikt

Att kunna möta det framtida behovet av personer med relevanta kunskaper och kompetenser handlar dels om vem som vill och kan bli revisor, dels om vem som vill fortsätta vara revisor.

Fyra viktiga aktörer – branschorganisationen, arbetsgivarna, akademin och Revisorsinspektionen – är centrala i arbetet med att utbilda, forma och attrahera framtida revisorer.

För att locka människor till yrket måste de först attraheras till den akademiska utbildningen. Utbildningskraven för att bli revisor har kontinuerligt anpassats till förändringar i omvärlden. Den senaste förändringen i Sverige skedde 2018 då utbildningskraven anpassades till EU:s miniminivåer.

För arbetsgivarna ligger nyckeln i att få medarbetarna att känna att yrket står för något och tjänar ett meningsfullt syfte. Aspekter som arbetsvillkor, arbetsmiljö, ledarskap, utvecklingsmöjligheter och meningsfulla arbetsuppgifter påverkar också medarbetarnas vilja att stanna kvar i yrket.

Branschen, som historiskt sett varit mansdominerad, börjar nu närma sig jämna nivåer mellan könen eftersom antalet auktoriserade kvinnor de fem senaste åren ökat. Ett ifrågasättande sinne, eller professionell skepticism, har alltid varit och är fortfarande en av yrkets hörnstenar. På så sätt har kompetensbehoven inte förändrats.

Den tekniska utvecklingen har emellertid medfört att revisorer numera kan granska större mängder data än tidigare, vilket innebär att den analytiska förmågan blivit än viktigare.

Källa: Böckerna Revision – i går, i dag och i morgon (Ekerlids förlag, 2023), Revisorsbranschen i Sverige under hundra år (SNS förlag, 2009) samt FAR:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.