Revisorsinspektionens tillsynsnämnd meddelade tre varningar vid sitt sammanträde den 18 september 2026. Ärendena rör bland annat brister i penningtvättsarbetet, granskning av intäktsredovisning och revision av en ideell förening.
Den 18 september behandlade Revisorsinspektionens (RI) tillsynsnämnd tre tillsynsärenden, som samtliga resulterade i varningar. Nämnden behandlade även ett förhandsbesked och ett dispensärende.
Brister i penningtvättsarbetet och intäktsgranskningen
I ett av ärendena (dnr 2025–1026) får revisorn en varning förenad med en sanktionsavgift på 80 000 kronor. Revisorn får kritik för flera brister i sitt arbete. Som företrädare för ett revisionsföretag såg han bland annat inte till att företaget följde penningtvättslagens krav på en allmän riskbedömning samt på rutiner och riktlinjer. Revisorn, som är godkänd revisor, åtog sig dessutom revisionsuppdrag i större företag som han inte var behörig att granska.
I de granskade revisionsuppdragen brast han även i penningtvättsåtgärderna, underlät att rapportera till Finanspolisen och genomförde en otillräcklig granskning av lager och intäkter. Revisorn bedömde risken för oegentligheter i intäktsredovisningen som betydande men utförde inte tillräckliga granskningsåtgärder för att hantera risken.
Även i ett annat ärende (dnr 2025–1518) bedömde revisorn risken för oegentligheter i intäktsredovisningen som betydande. Revisorn skaffade sig dock inte en tillräcklig förståelse för bolagets kontroller av intäktsredovisningen och utvärderade inte heller om kontrollerna var ändamålsenligt utformade och införda. Han utförde inte heller tillräckliga granskningsåtgärder för att kunna bedöma intäktsredovisningens fullständighet och riktighet. Även i detta ärende får revisorn kritik för bristande penningtvättsåtgärder.
Revisorn måste säkerställa sin behörighet
Revisorn i en ideell förening (dnr 2025–1904) får bland annat kritik för att det saknades fullmäktigebeslut att utse honom till revisor i förbundet. FAR vill därför understryka vikten av att alltid säkerställa att revisorn är behörig att granska företaget eller organisationen.
I ärendet fick revisorn även kritik för att inte ha anmärkt på att styrelseersättningar hade betalats ut utan ett beslut i enlighet med föreningens stadgar.
Stadgarna får stor betydelse i ideella föreningar
För ideella föreningar saknas särskild associationsrättslig lagstiftning. Föreningens stadgar och beslut på stämma, årsmöte eller liknande blir därför särskilt betydelsefulla för föreningens styrning och för hur en eventuell revision ska genomföras.
Stora ideella föreningar, enligt årsredovisningslagens definition, är skyldiga att upprätta årsredovisning. Föreningen ska då granskas enligt revisionslagen (RL). Stadgarna ska också beaktas, eftersom de kan ställa ytterligare krav på granskning och rapportering. För mindre ideella föreningar rekommenderar FAR i RevR 209 punkt 6.6 att granskningen även i dessa fall utgår från RL.
FAR ifrågasätter RI:s hänvisning
I ärendet är det otydligt i vilken utsträckning revisorn ska anmärka på om styrelsen har agerat i strid med föreningens stadgar. Revisorsinspektionen anger att revisorn, när det gäller skyldigheten att göra anmärkningar, borde ha sökt vägledning i lagen om ekonomiska föreningar (EFL).
FAR menar att hänvisningen till EFL är olycklig och alltför kategorisk. RI:s skrivningar i ärendet kan i värsta fall tolkas som en förskjutning av praxis förrevisionen av ideella föreningar i allmänhet.
I det aktuella ärendet kan det, beroende på hur stadgarna var formulerade, ha varit motiverat att anmärka på att styrelsen hade agerat i strid med dessa. I så fall kan det också ha funnits skäl att söka vägledning i annan associationsrättslig lagstiftning. RI borde dock ha varit tydligare i sin motivering till varför revisorn skulle ha anmärkt.
Oklart vilken brist som vägde tyngst
Tillsynsnämnden har meddelat revisorn en varning på två grunder: dels att han lämnade revisionsberättelser utan att ha försäkrat sig om att han var utsedd till revisor, dels att hans förvaltningsrevision var bristfällig.
Av beslutet framgår dock inte vilken betydelse respektive brist hade för valet av påföljd eller vilken påföljd var och en av bristerna skulle ha medfört om de hade bedömts separat.
