Den 12 juni behandlade Revisorsinspektionen fyra ärenden som alla resulterade i varningar. Besluten rör bland annat tillämpningen av väsentlighet, revisorns skyldighet att anmärka på sena skattebetalningar samt frågor om revisorns oberoende. FAR efterlyser tydligare vägledning i ett av ärendena.
Felaktig tillämpning av väsentlighet
I ett av ärendena riktar Revisorsinspektionen (RI) kritik mot revisorns tillämpning av använd väsentlighet. Revisorn hade fastställt nivån för en väsentlig post till tio procent av balansomslutningen, vilket översteg den fastställda övergripande väsentligheten. Enligt ISA ska den övergripande väsentligheten användas vid fastställandet av väsentliga poster.
Revisor borde ha anmärkt på sena skattebetalningar
I ett annat ärende hade det granskade företaget påförts kostnadsränta på skattekontot vid nio tillfällen under räkenskapsåret samt fått en förseningsavgift för periodisk sammanställning. RI bedömer att revisorn borde ha lämnat en anmärkning i revisionsberättelsen eftersom skatter och avgifter hade betalats för sent vid åtskilliga tillfällen.
FAR konstaterar att antalet tillfällen då kostnadsränta påförts kan vara en indikation på att sena betalningar förekommit, men att det inte är kostnadsräntorna i sig som ska föranleda en anmärkning. Inte heller är förseningsavgifter för periodisk sammanställning relevanta vid bedömningen av om skatter och avgifter har betalats för sent. För att beslutet ska ge bättre vägledning till revisorer hade det enligt FAR varit önskvärt att det tydligare framgick hur många försenade skatte- och avgiftsbetalningar som faktiskt hade gjorts under året.
Gemensamma kunder hotade oberoendet
I samma ärende kommenterar RI också revisorns relation till en redovisningsbyrå. Revisorn hade gemensamma kunder med redovisningsbyrån samtidigt som han var vald revisor i byrån. RI konstaterar att en sådan situation kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet och självständighet. I det aktuella fallet ansåg RI att det inte fanns några omständigheter eller motåtgärder som kunde neutralisera oberoendehotet.
