2021-12-02
FAR-bloggen

Revisorsgranskad hållbarhetsinformation på investerarnas önskelista

Närmare tre av fyra investerare vill ha ett gemensamt rapporteringsregelverk för hållbarhetsupplysningar, så kallade ESG-upplysningar. Det framgår i en aktuell rapport från PwC, där drygt 300 investerare och förvaltare från ett fyrtiotal länder har medverkat. De gemensamma regelverk som nu arbetas fram både på global nivå och på EU-nivå är alltså verkligen efterlängtade.

För den som inte hängt med i svängarna kommer här först en kort summering av vad som är på gång inom hållbarhet. 

Summering av aktuella frågor

På COP26 presenterade IFRS en ny organisation, International sustainability standards board, ISSB, med syfte att ta fram en global standard för hållbarhetsredovisning redan till senvåren 2022. Inom EU förväntar vi oss ett beslut om CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) under våren 2022. I CSRD uppdrar kommissionen åt EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group) att arbeta fram en EU-gemensam, obligatorisk standard för hållbarhetsredovisning. Arbetet med rapporteringsstandarden pågår för fullt och ett första utkast till klimatstandard har redan publicerats. Enligt CSRD-förslaget ska rapportering av ESG-upplysningar enligt den nya standarden ske från och med räkenskapsår som börjar 1 januari 2023. Först ut är de stora företagen och därefter följer de små och medelstora (SME) PIE-företagen, med start från och med räkenskapsår som börjar 1 januari 2026. För de små och medelstora företagen kommer en särskild standard att tas fram och även de företag som inte omfattas av CSRD uppmuntras att rapportera enligt standarden.  

Nya standarder ska underlätta jämförelser

Det saknas inte ramverk för att rapportera ESG-upplysningar. Problemet är snarare att det finns så många och att jämförbarheten brister och att inget av ramverken är komplett. De nya standarderna är tänkta att harmoniera med befintliga vedertagna ramverk, och den EU-gemensamma standarden ska dessutom ta hänsyn till alla de andra rapporteringskrav som framkommit som ett led i EU:s gröna giv. En del i den gröna given är EU:s taxonomiförordning där PIE-bolag med fler än 500 anställda har omfattande rapporteringskrav som ska ingå i den lagstadgade hållbarhetsredovisningen. Syftet med taxonomiförordningen är att hjälpa investerare att identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar.  

Alla initiativ syftar till att ge investerare och andra aktörer information om företagens hållbarhetsrelaterade risker och möjligheter så att de kan fatta välgrundade beslut. Av PwC:s rapport framgår det tydligt att ESG-informationen i dagsläget inte är tillräckligt jämförbar och transparent, så det här är ju precis vad som efterfrågas.

Snäv tidplan skapar risker

Om vi ska nå målen i Parisavtalet är det självklart bråttom och angeläget att investeringar styrs till hållbara företag och kapitalet till hållbara lösningar. Men EU:s tidplan är snäv och det finns en risk att vi missar målet om vi stressar fram krav på rapportering.

Det är fortfarande en hel del otydligheter i regleringen. Vi kan ta EU:s gröna taxonomiförordning som exempel, där rapportering förväntas ske redan i de finansiella rapporter som avges efter årsskiftet 2021/2022. Visserligen ska rapporteringen ske i en begränsad omfattning första året, men vilka uppgifter som ska rapporteras är fortfarande inte klarlagt fullt ut. Detaljerna som hittills publicerats i de delegerade akterna lämnar en hel del öppet för tolkning, något som sysselsätter otaliga specialister runt om i EU. Det råder knappast samsyn i alla frågor och risken är att informationen inte blir jämförbar. Och vem vågar då förlita sig på den?  

Förtroendet ökar när revisorn granskar

Med detta sagt ska vi inte avvakta och låta bli att rapportera hållbarhetsupplysningar. All ESG-information som företagen rapporterar öppet till sina intressenter kan vara värdefull i investeringsbeslut och vid kreditgivning. Enligt PwC-rapporten vill investerarna att företagen ska rapportera enligt de vedertagna standarder som finns, men de understryker också vikten av att rapporteringen är fullskalig, balanserad och relevant. Att företaget plockar russinen ur kakan och rapporterar på valda delar hjälper alltså inte investerarna. 

Av rapporten framgår också att hälften av investerarna är beredda att agera och vissa till och med att avinvestera i företag som inte vidtar tillräckliga åtgärder på hållbarhetsområdet. Värt att notera är också att 79 procent av de tillfrågade investerarna har större förtroende för hållbarhetsinformation som har granskats av en revisor. Här finns alltså stora möjligheter för revisorer att göra skillnad när det gäller att undvika greenwashing.  

Tydliga definitioner ger bättre lagar

Klara och tydliga definitioner krävs innan kraven på rapportering och granskning införs i lag. För att kunna rapportera och bestyrka ESG-information och uppnå klimatmålen krävs att såväl företagen som rådgivare och revisorer får den tid som behövs för att samla in och strukturera relevant data. Det är en omfattande arbetsinsats som många företag står inför.

Sara Lissdaniels är auktoriserad revisor på FAR. I FAR-bloggen skriver hon främst om hållbarhetsfrågor kopplade till revision. Länka och sprid gärna texten vidare om du finner den intressant.

sara.lissdaniels@far.se
08 402 75 10

Vill du prenumerera på nya inlägg?

Senaste inläggen i FAR-bloggen

Alla inlägg i FAR-bloggen