"Informationsplikt för skatterådgivare – ännu ett skattepolitiskt hafsverk"

2019-03-08 09:41

Vi var många som drog en lättnadens suck när regeringen till slut valde att inte gå vidare med Skatteverkets förslag om utflyttningsskatt. Förslaget hade dessförinnan fått massiv kritik från de flesta remissinstanser. De flesta var helt enkelt överens om att utredningen hade allvarliga brister, inte minst vad gällde konsekvensanalysen.

Men nu är det dags igen. Den utredning om informationsplikt för skatterådgivare som kom i januari i år har fått såväl extern som intern kritik, och det går inte att komma ifrån känslan av att vi fått ännu ett skattepolitiskt hafsverk.

Enligt ett EU-direktiv som trädde i kraft sommaren 2018 är Sverige skyldigt att före årsskiftet 2020 införa regler om informationsskyldighet avseende vissa gränsöverskridande arrangemang på skatteområdet. Att det varit nödvändigt att tillsätta en utredning om direktivets implementering är således okontroversiellt.

Problemet är att man inte stannat vid att utreda implementeringen av EU-direktivet. Man har nämligen tagit tillfället i akt att i brådrasket också utreda hur man skulle kunna gå betydligt längre och omfatta även inhemska skattearrangemang, och det är framförallt här man hittar de största bristerna i analysen av nyttan och effekten av de föreslagna bestämmelserna.

Att det vid gränsöverskridande transaktioner finns problem med skatteundandragande är ett faktum, och vi har de senaste åren sett ett flertal uppmärksammade exempel på detta. När det gäller motsvarande problem för inhemska transaktioner är exemplen betydligt färre. Det finns i dagsläget inte heller någon forskning eller statistik på området som kan påvisa hur stort problemet egentligen är.

Så hur kan man utan vetskap om problemets omfattning ta ställning till om det verkligen behövs en informationsplikt för inhemska skattearrangemang? Vilken administrativ börda har de skattskyldiga och Skatteverket att vänta? Och vilka kostnader skulle detta medföra?

Empiriskt grundade svar lyser med sin frånvaro, och det går därför inte att bedöma om fördelarna med att införa en informationsplikt för inhemska arrangemang överväger nackdelarna. Eller? Jodå, enligt utredningen.

För trots att omfattningen av inhemska skatteundandraganden är okänd drar man slutsatsen att skattebortfallet väger tyngre än de negativa konsekvenser som följer med en så omfattande informationsplikt som det är fråga om.

Enligt utredningens egen konsekvensanalys berörs grovt räknat cirka 25 000 rådgivare av förslaget. Det är skattekonsulter, revisorer, advokater, redovisningskonsulter, bokföringsbyråer banker, försäkringsbolag och företagen själva.

Dessa uppskattas årligen behöva lämna omkring 165 000 upplysningar till Skatteverket, varav omkring 110 000 berör inhemska arrangemang där ett syfte är att nå en skatteförmån. Dessa upplysningar kommer sedan att utgöra underlag för Skatteverkets kontroller.

Det antal skattskyldiga som berörs kan uppskattas till omkring 400 000 ägare till fåmansaktiebolag, 300 000 aktiebolag, 750 000 enskilda näringsidkare liksom privatpersoner som planerat kring sin pension eller försäljning av bostad.

Enligt utredningen kommer Skatteverket behöva få ökade anslag om minst 150 miljoner kronor för att kunna hantera den ökade mängd av upplysningar som förslaget skulle innebära.

Mot alla nackdelar och administrativa bördor som reglerna skulle medföra för såväl skattebetalarna som det offentliga ska då ställas de eventuella skatteintäkter som förslaget skulle inbringa. Vad storleken på dessa skatteintäkter kan tänkas vara har man dock ingen aning om.

Den förra regeringen har alltså tillsatt en utredning i syfte att ge extremt långtgående verktyg för Skatteverket att komma till rätta med ett problem utan att veta något om problemets omfattning. Lagförslaget är nu ute på remiss som ska besvaras senast den 24 april 2019. Gissningsvis kommer kritiken att vara skarp.

Vår förhoppning är att detta hafsverk möter samma öde som förslaget om utflyttningsskatt, det vill säga att det aldrig genomförs. I vart fall inte utan att en ordentlig omarbetning. I en sådan omarbetning vore det också önskvärt med ett annat perspektiv på problematiken med skatteundandragande än det som nuvarande utredning ger uttryck för. Det bör i sammanhanget nämnas att Skatteverket redan idag har långtgående möjligheter att kontrollera den skatt vi alla betalar.

Att den skattemässiga effekten i viss utsträckning påverkar företags val av handlingsalternativ är självklart, och ibland visar det sig att företag – inom ramen för de bestämmelser som ges i lagen –genom att ha agerat på ett sätt som lagstiftaren inte förutsåg vid utformningen av lagreglerna fått lägre skatt än vad lagstiftaren egentligen avsett.

Populärt kallas fenomenet luckor, och i en rättsstat kan det tyckas självklart att ansvaret för att täppa igen dessa ligger på det allmänna. Med utredningens förslag vältrar man över det ansvaret på enskilda skattskyldiga.

Vi menar att det är oacceptabelt. Istället för otydlig skrämsellagstiftning behövs mer lättillämpade skatteregler som ger ökad förutsebarhet och rättssäkerhet för skattskyldiga och skattrådgivare. Gör om och gör rätt.

Debattartikel av Magnus Bodö, skattejurist Skattebetalarna och Hans Peter Larsson, skatteansvarig FAR och Auktoriserad skatterådgivare FAR.

Artikeln publicerad 2019-03-07 på dagensjuridik.se

 

Taggar: Debatt, Skatt