Frågor och svar om Esef

FAR har sammanställt en FAQ för att besvara några av de vanligaste frågorna om vad som gäller när företagen ska upprätta sina års- och koncernredovisningar enligt Enhetligt elektroniskt rapporteringsformat (Esef)

Senast uppdaterad: 12 november 2026

Esef förenar en läsbar årsrapport med strukturerad information som kan användas maskinellt. Här besvaras vanliga frågor om format, märkning och kontroll av rapporteringen.  

Svaren i denna FAQ bygger på ESMA:s ”ESEF Reporting Manual” från 2021. Vägledningar och ställningstagande uppdateras löpande. Här hittar du den senaste guiden ESMA:s rapporteringsmanual.

Esef-rapportens tekniska riktighet

RevR 18 p. 5.10; Revisorn ska inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att avgöra om Esef-rapporten uppfyller de tekniska kraven som fastställs i Esef-förordningen gällande XHTML-format samt iXBRL-märkning 

iXBRL Märkning (taggning)

RevR 18 p 5.13: För företag som upprättar koncernredovisning enligt IFRS ska revisorn inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att bedöma om Esef-rapporterna är utformade enligt Inline XBRL-standarden som möjliggör en lämplig och komplett maskinläsbar XBRL-kopia av den XHTML-formaterade informationen i enlighet med artiklarna 4 och 6 i Esef-förordningen. Detta inbegriper både bedömningen gällande val av element i den grundläggande taxonomin samt skapandet av tilläggklassificeringselement för att märka upp upplysningar.

Vilka krav gäller för rapporten?

  • Vilka företag och rapporter omfattas?

    Esef, European Single Electronic Format, är det gemensamma elektroniska formatet för den årliga finansiella rapporteringen inom EU:s öppenhetsregelverk. Utgångspunkten är emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Kravet gäller alltså inte automatiskt varje företag som i vardagligt tal kallas börsnoterat. Handelsplats, hemmedlemsstat, värdepapper och tillämpliga undantag behöver bedömas.

    För svensk tillämpning måste även 16 kap. lagen om värdepappersmarknaden, inklusive undantagen i 2–3 §§, beaktas. Skilj mellan skyldigheten att använda rapportformatet och skyldigheten att märka en viss redovisning. En halvårsrapport omfattas inte av motsvarande årliga Esef-krav. Börja därför med att dokumentera varför företaget och den aktuella rapporten omfattas, innan arbetet med taxonomi och märkning planeras.

  • Vad är skillnaden mellan XHTML och iXBRL?

    XHTML är det format som gör den årliga rapporten läsbar i en webbläsare. Enligt Esef-förordningen ska hela den årliga redovisningen upprättas i XHTML. Om rapporten innehåller en IFRS-koncernredovisning ska den dessutom märkas enligt de tillämpliga XBRL-kraven. Med Inline XBRL, iXBRL, bäddas märkningen in i den läsbara rapporten.

    Det är därför inte fråga om att välja mellan en snygg rapport och en datafil. Samma rapport ska fungera för båda användningarna. Att en sida ser riktig ut visar inte att de maskinläsbara uppgifterna är korrekta. Omvänt bevisar en tekniskt godkänd fil inte att tabeller och texter presenteras rätt. En vanlig PDF ersätter inte den rapport som ska lämnas i Esef-format.

  • Vilka delar ska märkas obligatoriskt?

    För IFRS-koncernredovisningen omfattar märkningen samtliga belopp i deklarerad valuta i de primära finansiella rapporterna, även jämförelsebelopp. Därutöver ska de upplysningar och korshänvisningar som motsvarar tillämpliga obligatoriska element märkas enligt förordningens bilagor. Kraven kan alltså inte beskrivas enbart som märkning av huvudräkningarnas summeringsrader. Notupplysningarna har en egen betydelse i bedömningen av fullständigheten.

    Skilj samtidigt mellan koncernredovisningen och moderbolagets separata redovisning. Att moderbolagets uppgifter ingår i samma XHTML-dokument innebär inte att koncernens obligatoriska märkningskrav utan vidare gäller där. En praktisk utgångspunkt är en kartläggning av rapportens delar mot respektive krav. Det minskar risken att en teknisk leveransplan förväxlas med en fullständig bedömning av vad reglerna kräver.

  • Hur väljer man rätt taxonomi för ett räkenskapsår?

    Utgå från rapportperiodens början och den ändringsförordning som gäller för perioden, inte enbart från året då rapporten publiceras eller programvaran uppdateras. En taxonomi är den strukturerade uppsättningen redovisningsbegrepp och relationer som används för märkningen. Leverantörens standardinställning är därför inte i sig ett tillräckligt underlag för valet.

    Förordning (EU) 2026/283 inför 2025 års taxonomi för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2026 eller senare. Kontrollera alltid tillämpningsbestämmelsen mot det egna räkenskapsåret, särskilt vid brutet år. Dokumentera vald version och vilka ändringar den medför för tidigare använda element. Ett taxonomibyte kan kräva omprövning av märkningen även när den synliga redovisningstexten är oförändrad.

  •  

    Märkning som återger redovisningens innebörd

  • Hur väljs element på radnivå?

    Bedöm vad posten faktiskt avser och välj det element som ligger närmast dess redovisningsmässiga innebörd. Om flera element kan vara lämpliga ska det snävaste lämpliga väljas. Att ett elements etikett liknar företagets rubrik räcker inte. Definition, redovisningsinnehåll och relationen till andra poster behöver vägas in.

    En rad med en sammansatt post ska exempelvis inte märkas som en av dess delar bara för att orden delvis överensstämmer. Läs också den förklarande noten. Pröva elementvalet på nytt när redovisningsprinciper, presentation eller innehåll har ändrats. Föregående års val är ett arbetsunderlag, inte ett automatiskt facit.

  • När behövs företagsspecifika element och förankring?

    Ett företagsspecifikt element, en extension, behövs när den tillämpliga grundtaxonomin saknar ett lämpligt element för uppgiften. Det är inte en genväg för att behålla företagets egen benämning. Undersök först om ett befintligt element faktiskt motsvarar redovisningsinnehållet. En onödig extension kan försämra jämförbarheten mellan rapporter.

    Förankring, anchoring, knyter företagsspecifika element till taxonomins begrepp enligt reglerna i bilaga IV. Bedöm både om ett eget element behövs och hur det ska förankras. Reglerna för de primära finansiella rapporterna kan inte överföras oförändrade till noter. Dokumentera resonemanget bakom ett svårt elementval, så att nästa års rapportering kan bygga på en begriplig bedömning snarare än på en teknisk inställning.

  • Hur ska noterna blocktaggas?

    Blocktaggning innebär att ett textavsnitt märks som en upplysning, i stället för att varje siffra får en separat detaljtagg. Märkningen ska utgå från vilka obligatoriska upplysningselement som är tillämpliga på innehållet. Ett enda block för en hel not är därför inte automatiskt tillräckligt. Samma innehåll kan motsvara flera obligatoriska element. Notmärkningen är obligatorisk för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2022 eller senare.

    Gör gärna en arbetsförteckning som visar var varje obligatorisk upplysning finns i rapporten och vilket element den motsvarar. Om exempelvis en not innehåller flera skilda redovisningsfrågor behöver innehållet bedömas, inte bara notrubriken. Kontrollera även upplysningar som finns utanför den förväntade noten och relevanta korshänvisningar. Rapportens disposition får inte styra bort ett tillämpligt märkningskrav.

  • Hur kontrolleras ett märkt textblocks innehåll?

    Betrakta blocket som en upplysning som någon annan ska kunna använda utan att först förstå företagets produktionsteknik. Som praktisk kontroll kan innehållet jämföras både i den visuella rapporten och i en vy där det märkta blocket har hämtats ut. Kontrollera att rätt text kom med, att inget relevant avsnitt föll bort och att läsordningen är begriplig.

    En tabell kan se bra ut på sidan men bli svår att tolka om kolumnrubriker och belopp skiljs åt när innehållet hämtas ut. Kontrollera därför särskilt tabeller som går över flera sidor och noter med flera textdelar. Detta är ett föreslaget arbetssätt för innehållskontroll, inte ett påstående om en viss obligatorisk programvara eller granskningsmetod.

  • Ska jämförelseuppgifterna också märkas?

    Ja. Jämförelsebelopp i deklarerad valuta i de primära finansiella rapporterna omfattas av märkningskravet. De ska inte lämnas omärkta därför att de avser ett tidigare år. I årets rapport måste också taxonomival och sammanhang vara riktiga för jämförelseuppgifterna. Beakta exempelvis om ett belopp har räknats om eller en post fått ett annat innehåll. Även jämförelsetalen ska märkas med den taxonomi som är tillämplig i årets rapport.

    Att revisorn tidigare har uttalat sig om föregående års rapport är en annan fråga än kontrollen av jämförelseuppgifternas märkning i årets rapport. Det tidigare uttalandet ersätter inte årets bedömning. Den exakta revisionsavgränsningen och rapporteringen ska stämmas av mot aktuell RevR 18. Håll isär dessa frågor i planeringen, så att jämförelsekolumnen inte faller mellan två års arbetsinsatser.

  • Vilka egenskaper måste stämma för ett belopp?

    Elementet är bara en del av uppgiften. Även tecken, skala, period, valuta eller annan enhet och övrig kontext måste återge redovisningen korrekt. Kontrollera sambandet mellan det som läsaren ser och det värde som ett system hämtar. En märkning kan vara tekniskt läsbar och ändå beskriva ett helt annat belopp eller en annan period.

    Om rapporten visar 125 miljoner kronor får det maskinläsbara värdet exempelvis inte bli 125 kronor. Ett kassaflöde för hela året ska inte beskrivas med en kontext för en enda balansdag. Sådana fel upptäcks inte genom att bara jämföra radetiketter. Föreslagna kontrollsteg är att följa utvalda belopp hela vägen från rapportens presentation till den strukturerade uppgiften och tillbaka.

  • Hur hanteras fotnoter och förklaringar?

    Skilj mellan en synlig fotnot i rapporten och en teknisk XBRL-footnote som kopplas till ett märkt faktum. En förklaring måste läsas tillsammans med posten när dess redovisningsmässiga innebörd bedöms. En teknisk fotnot ersätter inte ett riktigt elementval eller en obligatorisk märkning. Inte heller bör man anta att varje typografisk fotnot automatiskt ska få samma tekniska behandling.

    Som praktiskt råd bör viktiga förklaringar följas genom hela framställningen: finns texten kvar, hör den ihop med rätt post och går sambandet att förstå? Den tekniska lösningen ska bedömas mot tillämpliga formatkrav. Använd inte en fotnot för att förklara bort en märkning som beskriver fel sak. Det är innehållet som ska styra valet av lösning.

  • Kan företaget märka mer än reglerna kräver?

    Frivillig märkning måste hållas isär från den obligatoriska omfattningen. Att företaget väljer att strukturera fler uppgifter innebär inte att märkningskravet generellt har utvidgats för andra företag. Ett frivilligt tillägg får heller inte göra den obligatoriska informationen missvisande eller skapa oklarhet om vad den officiella rapporten innehåller.

    En lämplig arbetsordning är att först säkerställa den obligatoriska märkningen och därefter beskriva syftet med eventuella tillägg. Ange internt vilka delar som är frivilliga och hur de kvalitetssäkras. Frågan om revisorns uttalande omfattar ett visst frivilligt tillägg ska avgöras utifrån aktuell RevR 18 och det konkreta uppdraget, inte genom ett generellt antagande i denna Q&A.

  •  

    Kontroll, ansvar och offentliggörande

  • Hur ska error, warning och andra allvarlighetsnivåer förstås?

    Programmens etiketter beskriver hur deras regler klassificerar en iakttagelse. De säger inte ensamma om rapporten uppfyller lagkraven eller vilken betydelse avvikelsen har för revisorns uttalande. Identifiera därför vilken regel meddelandet gäller, vad som faktiskt har inträffat och om det finns en avvikelse som behöver rättas. En varning ska varken rutinmässigt avfärdas eller automatiskt behandlas som ett konstaterat lagbrott.

    Håll isär fyra frågor: regelns rättsliga status, vägledningens uttryckssätt, programvarans klassificering och revisorns professionella bedömning. Dokumentera en konkret förklaring till kvarstående meddelanden och bedöm även sådant som programmet inte testar. Ett byte av valideringsverktyg kan annars ge sken av en förbättring, trots att rapportens innehåll är exakt detsamma. ESMA:s MUST/SHALL/SHOULD anger manualens kritikalitet, inte programvarans felklasser eller revisorns slutsats.

  • Kan revisorn använda leverantörens kontrollrapport?

    En leverantörsrapport kan bidra med underlag, men dess bevisvärde beror på vad som faktiskt har kontrollerats. Förstå omfattningen, kontrollernas begränsningar och vilken version eller filidentitet rapporten avser. En rapport som bara avser teknisk validering besvarar inte automatiskt frågor om redovisningsmässigt riktiga elementval eller fullständig notmärkning.

    Bedöm vilka kompletterande åtgärder som behövs. Det finns varken grund för rådet att revisorn alltid måste använda en egen viss programvara eller för att leverantörens slutsats kan godtas utan egen bedömning. Om rapportpaketet ändras efter kontrollen behöver man också bedöma om underlaget fortfarande avser rätt leverans. De exakta normkraven ska stämmas av mot aktuell RevR 18.

  • Vad gäller när rapporten finns på flera språk?

    Avgör först vilka språkversioner som krävs enligt de språkregler som gäller för emittenten. För svenska förhållanden behöver bland annat 10 kap. 8 § FFFS 2007:17 beaktas. Skilj en föreskriven version från en frivillig översättning. En alternativ version i ett annat format ersätter inte den officiella Esef-rapporteringen och ska inte presenteras så att läsaren kan förväxla versionerna.

    Som praktiskt råd bör publiceringsplanen ange språk, format och status för varje version. Säkerställ att läsaren förstår om en fil är officiell eller en frivillig översättning. Planera även hur en senare rättelse ska slå igenom i berörda versioner. Revisionsomfattningen för de olika språkversionerna ska däremot kontrolleras särskilt mot aktuell normgivning; den kan inte avgöras enbart av att två filer innehåller motsvarande text.

  • Vad gäller för emittenter från tredjeland?

    Utgå inte från att registrering utanför EU automatiskt undanröjer kraven. Bedöm emittentens hemmedlemsstat, vilka regler den omfattas av och eventuella tillämpliga undantag eller likvärdighetsbeslut. Situationen behöver prövas för den aktuella emittenten. Ett generellt svar för alla företag från tredjeland riskerar därför att bli missvisande.

    Kommissionens tolkningsmeddelande anger att berörda tredjelandsemittenter ska säkerställa ett revisorsuttalande om efterlevnaden av relevanta Esef-krav. Det är inte tillräckligt att bara hänvisa till att företagets lokala lag saknar ett motsvarande krav. Tolkningsmeddelandet är officiell vägledning om regelverket, inte en självständig ny lag. Klargör tillämpligheten tidigt, så att formatfrågan och granskningsuppdraget inte behöver lösas först när rapporten är klar.

  • Vem ansvarar för rapporten och behövs en ny försäkran?

    Ansvaret för att rapporten upprättas enligt tillämpliga regler ligger kvar hos företagets ansvariga organ även när en leverantör utför konvertering och märkning. Revisorns granskning ändrar inte den ansvarsfördelningen. Företaget behöver därför en egen fungerande process för att förstå leveransen, ta ställning till svåra frågor och hantera rättelser.

    Enligt kommissionens tolkningsmeddelande finns inget separat generellt EU-krav på en ny försäkran enbart därför att rapporten upprättas i Esef. Det betyder inte att styrelsens ansvar eller nationella krav på undertecknande och försäkran försvinner. Kontrollera de svenska bestämmelser som är tillämpliga i det enskilda fallet. Undvik att beskriva en teknisk leverantörsbekräftelse som en ersättning för det ansvar som följer av lag.

  • Vad bör vara klart innan slutversionen offentliggörs?

    Det ska vara tydligt vilket slutligt rapportpaket som avses och att kontrollerna gäller just den versionen. Som praktiskt råd bör företaget knyta samman identifierad leverans, hanterade avvikelser, ansvarsfördelning och publiceringsbeslut. Om något ändras sent behöver effekten på både läsbar presentation och maskinläsbar information bedömas. Även en till synes liten layoutändring kan motivera en ny kontroll av berörd märkning.

    Detta är inte en särskild anvisning om checksumma, signeringsordning eller platshållare. Sådana frågor ska hanteras enligt gällande regler och aktuell RevR 18. Kontrollera också att frivilliga alternativa versioner är tydligt åtskilda från den officiella. Ett ordnat avslut innebär att den rapport som offentliggörs inte oavsiktligt är ett tidigare arbetsutkast eller en senare ändrad fil som saknar motsvarande kontrollunderlag.

  •  

    Richard Jarliden

    Auktoriserad revisor

    richard.jarliden@far.se