Den juridiska spelplanen för CSRD och CSDDD har varit stormig. Nu när Omnibus 1 är beslutad kan vi äntligen se att det börjar lugna sig, men effekten efter stormen är ett urvattnat, tandlöst skal som inte uppfyller de initiala syftena. Samtidigt ser vi ett annat fenomen som börjar växa. Intressentkraven ökar i omfattning, och med tanke på de utmaningar som behöver hanteras framåt är detta början på en orkan där det gäller att stadigt röra sig framåt för att säkra intäkter och minimera risker. Det menar Rebecka Jakobsson, senior sustainability consultant på 2050 Consulting i en krönika för Ekonomisverige.
Vad beslutade politiken?
Det råder delade meningar om hur bra utfallet blev av Omnibus 1, men enighet råder ändå kring lättnaden över att stormen äntligen lugnat sig och att spelplanen är tydligare.
Hur ser den nya spelplanen ut? Nedan är ändringarna i stora drag:
- CSRD: Endast bolag med fler än 1000 anställda och en nettoomsättning på mer än 450 miljoner EUR omfattas, vilket även blir omfattningen för taxonomiredovisningen. Så kallade protected undertakings (dvs bolag som inte uppnår kriterierna för CSRD-rapportering, men är en del av värdekedjan för bolag som berörs) har rätt att vägra dela information som är mer långtgående än kraven i VSME-standarden.
- CSDDD: Omfattar bolag med fler än 5000 anställda och en nettoomsättning på mer än 1,5 miljarder EUR. En omställningsplan för klimat är inte längre obligatorisk. Fokus ska vara på de delar av kedjan där riskerna sannolikt är störst.
Vad orsakar denna orkan av intressentkrav och varför just nu?
Vad är det då som driver upp takten i denna krav- och förväntansorkan utöver det juridiska? CSRD har bland annat resulterat i att bolag analyserat hållbarhetsrelaterade finansiella risker och möjligheter, vilket har inneburit ett enormt kunskapslyft kring exempelvis klimatrisker. Fler bolag har på allvar börjat anpassa sina strategier och arbetssätt för att hantera kommande hållbarhetsrelaterade risker och möjligheter, och vi ser en kraftig ökning av exempelvis klimatmål i linje med vetenskapen. Dessutom rör sig bolag mot implementering och ökade förväntningar på faktisk förflyttning.
För att nå sina mål, minska risker samt fånga möjligheter är de flesta bolag helt beroende av att leverantörerna bidrar i förändringen. Därför krävs mer samarbete samt tydligare krav och förväntningar avseende faktisk utsläppsminskning, cirkularitet med mera i värdekedjan. Ur ett juridiskt perspektiv är det inte bara CSRD som leder till att större bolag behöver information från sina leverantörer. Det finns också andra lagstiftningar som driver på hållbarhetsarbetet i snabbare takt och som både kommer att skärpa kraven, och samtidigt möjliggöra en snabbare omställning.
Förberedelserna inför CSRD tog resurser i anspråk, som annars hade kunnat användas till att växla upp hållbarhetsarbetet. Nu kommer däremot tid att frigöras för implementering och styrning då färre omfattas av lagkraven, och de bolag som fortsatt omfattas har arbetat sig igenom startsträckan och kan fokusera på implementering och arbete i leverantörsledet. Dessutom har många delmål till 2030 som behöver uppnås för att inte riskera trovärdighet och varumärkesvärde.
Vad händer om kraven inte möts, och vad händer om de uppfylls?
Krav och förväntningar varierar med bransch, roll i värdekedjan och riskbild. Varje bolag behöver därför analysera sin specifika kravbild och säkra en plan som matchar intressenternas nuvarande och kommande förväntningar. Här ser vi många bolag gå vilse och luta sig mot gårdagens kravbild, vilket är riskabelt med tanke på hur snabbt kundkrav och andra regelverk förändras.
Bolag utan koll på utvecklingen riskerar snabba, ogenomtänkta och dyra insatser för att uppfylla krav inom områden som ofta kräver innovation, förankring, ändrade affärsmodeller samt förändringsledning för att falla ut väl ur ett affärsstrategiskt perspektiv. I värsta fall kan intäkter förloras och konkurrenskraft tappas.
Därmed behöver bolag fundera på vilken roll som är lämplig framåt - den passive som sitter stilla i båten och inväntar kraven eller den aktive som för dialog med kunden, lär känna deras utmaningar, arbetar proaktivt för att vara en del av lösningen och på så vis kunna ligga steget före? Det senare alternativet tenderar att generera högre intäkter, lägre kostnader och djupare relationer med kunderna jämfört med det förra.
För att stå stadigt och utvecklas i kravorkanen behövs en förståelse för förväntningarna och komplexiteten i lösningarna. Det behövs framförhållning för att möjliggöra innovation samt långsiktiga samarbeten som ökar konkurrenskraften för att säkra framtida intäkter.
Med detta vill jag önska er en god jul och jag ser fram emot ett 2026 som förhoppningsvis blir mindre juridiskt fokuserat, och i stället prioriterar förflyttning och förbättring.