Det finns en stor efterfrågan på hållbarhetsinformation och ett ökande intresse från akademin att studera hållbarhetsrapportering som framgångsfaktor. Men osäkerhet om vad granskningen ska omfatta är stor.
FEKIS, Föreningen Företags Ekonomi i Sverige, samlar varje år forskare och lärare inom företagsekonomi för att diskutera ämnets utveckling och framtid. Årets konferens vid fokuserade på företagsekonomi i den digitala eran, med teman som AI, hållbarhet och framtidens lärmiljöer.
Under konferensen deltog jag i en paneldebatt om hållbarhetsrapportering och revision, där vi diskuterade osäkerheter och utveckling inom hållbarhetsrapportering. Det blev ett givande samtal om hur förändrade krav på hållbarhetsrapportering påverkar både praktik och forskning.
Förändrade krav påverkar både näringsliv och forskning
Panelen bestod av representanter från akademin, näringslivet och revisionsbranschen genom undertecknad och modererades av Jan Marton, som också är engagerad i FAR:s strategigrupp Redovisning. Samtalet fokuserade kring två frågeställningar:
- Vad driver företagen nu i ett läge där regulatoriska krav dras tillbaka och till viss del utfallet är okänt?
- Hur påverkar hållbarhet utbildning och forskning?
Stora företag fortsätter hållbarhetsrapportera medan små avvaktar
På frågan vad företagen gör nu rådde en något delad bild. Konklusionen var att det varierar beroende på vilken typ av företag vi pratar om. Större företag, som redan är i gång och har erfarenhet av att hållbarhetsrapportera, avser att fortsätta det arbetet. Efterfrågan på att företagen ska rapportera hållbarhetsdata finns fortsatt från investerare och från den finansiella sektorn, som förväntas gå före enligt EU:s ramverk för hållbara finanser och därför behöver information.
De som påbörjat sin resa att rapportera enligt ESRS använder respiten till att förbättra interna processer och datakvalitet
Små bolag väljer i högre grad att avvakta. Ett val som kan vara riskfyllt och bli kostsamt när även de bolagen möts av krav från kunder.
DMA ger viktiga insikter
Gemensamt för de som börjat rapportera enligt ESRS och som genomfört den dubbla väsentlighetsanalysen, DMA, är att analysen är ett utmärkt verktyg för företag att identifiera risker, möjligheter och inverkningar. Insikter som företag kan dra nytta av när de sätter strategier och justerar affärsmodeller.
Hållbarhetsrapportering en del av företagets strategiarbete
Noterbart är hur CSRD tycks ha skiftat drivkrafterna till regelefterlevnad i rapporteringen. Tidigare kunde företag välja att rapportera om hållbarhet för att stärka sitt varumärke eller möta kunders och investerares förväntningar, medan CSRD nu i högre grad styr rapporteringen mot att uppfylla specifika regelkrav. Panelens spaning var, att när grunderna för rapporteringen är satta, kan företag börja använda det i sitt strategiarbete.
Panelen ställde sig den retoriska frågan huruvida det är hållbarhetsrapporteringen som styr strategin eller strategin som styr hållbarhetsrapporteringen. Troligen kan det vara både och. Hållbarhet är inte längre en sidofråga som företag kan välja att engagera sig i eller inte, utan ger upphov till risker som alla företag måste förhålla sig till och som är finansiella.
Forskning om hållbarhetsarbete som framgångsfaktor
Frågan om hur hållbarhet påverkar utbildning och forskning inleddes med att deltagarna var rörande överens om att hållbarhet inte kan utgöra ett sidospår i utbildningen utan i stället måste integreras. Akademin belyste också att hållbarhetsrapportering är ett relativt outforskat område.Det finns till exempel mycket forskning om hur finansiell rapportering påverkar aktiekursen, men väldigt lite om hållbarhetsrapporteringens påverkan.
Akademin noterar dock att det har genomförts studier för att se om företag som arbetar med hållbarhet är mer lönsamma än de som inte gör det. Än så länge pekar studierna åt olika håll och det är svårt att dra tydliga slutsatser av dem. Området är fortsatt omoget jämfört med den finansiella rapporteringen och revisionen.
Revisorer har granskat hållbarhet i 20 år
Vi i panelen kunde också konstatera att revisorer inte är novis när det gäller hållbarhetsgranskning. Det första rekommendationen från FAR gällande granskning av miljörapportering togs fram 2002, och statliga bolags hållbarhetsrapportering upprättas enligt GRI och har granskats sedan 2007. Däremot har hållbarhetsrapporteringen fått en annan omfattning och ökad uppmärksamhet i och med CSRD.
Metodiken från finansiell revision bedömdes svår att tillämpa rakt av i hållbarhetsgranskning, särskilt som hållbarhetsrapporten saknar "bottom line", där alla funna felaktigheter kan summeras i kronor och ören. Diskussionen landande i att vi kan ta tillvara den tidsfrist som EU ger, inte bara för att för att utveckla hållbarhetsarbetet och hållbarhetsrapporteringen utan också för att utveckla granskningen.
Jag upptäckte ett groende intresse från akademin och om att studera området!
Granskningen kan utvecklas
Sammanfattningsvis tar jag med mig från samtalet att:
- Efterfrågan på hållbarhetsinformation finns kvar, osäkerheten består i är vad den ska omfatta.
- CSRD har lett till att företag har fokuserat mycket på regelefterlevnad, med även upptäckt värdet med den dubbla väsentlighetsanalysen.
- Granskning av hållbarhetsrapportering ökar tillförlitligheten men är, liksom hållbarhetsrapporteringen som sådan, fortfarande ett ganska omoget område som kan utvecklas.
