Akut brist på lärare i ekonomi på universiteten

Svenska universitet måste nu ta sitt samhällsansvar och satsa på ekonomutbildningen, som vi vet har en långsiktig och konkret inverkan på ekonomisk tillväxt och sysselsättning, skriver bland andra Dan Brännström i en debattartikel i SvD.

Det finns flera klassiska kännetecken på en fungerande affärsmiljö. Ett väl fungerande rättssystem som bygger på likabehandling och skydd för investerare lägger grunden. Dessutom behövs ett pålitligt system för redovisning och revision som skapar transparens för såväl företag som aktieägare och andra intressenter.

Inom både näringsliv och offentlig sektor  används finansiella rapporter för att analysera verksamheters utveckling och värdeskapande. På kapitalmarknaden baseras företagsvärdering och kreditbedömning på dessa rapporter. På samhällsnivå ger de en struktur för en rättssäker beskattning liksom bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Kraven på transparens ökar och redovisningen vidareutvecklas och anpassas till en global marknad. I första hand påverkas de börsnoterade företagen genom lagkravet på internationell redovisning på koncernnivå – IFRS (International financial reporting standards) – men nya affärsmodeller och ändrade redovisningsregler får successivt effekter på alla företag och inom offentlig sektor. Tyvärr motsvarar responsen från högskolor och universitet inte alls de accelererande kraven. Resultatet har blivit en akut lärarbrist och brist på kompetens.

Ersättningssystemet ett problem
Ett problem i utbildningen av ekonomer är ersättningssystemet för att bedriva undervisning. Utbildning av ekonomer på högskolenivå sker för närvarande vid 24 lärosäten. Företagsekonomi är det mest populära ämnet bland studenter varav drygt 30 procent väljer inriktningen redovisning. Ersättningsnivån per student är dock mycket låg: 50 941 kronor per årsstudieplats (2016). Om studenterna i stället hade läst på teknisk fakultet hade ersätt­ningen blivit 96 945 kronor per årsstudieplats (2016).

Vi menar att hög kvalitet i undervisningen av ekonomer kräver en betydligt högre ersättningsnivå. Det är inte rimligt att studenter som utbildas till en viktig samhällsekonomisk funktion endast får hälften av den resurstilldelning som gäller för teknik- eller naturvetarområdet.

Brist på kompetent personal
Bristen på kompetent personal och de låga ersättningsnivåerna har tvingat de lärare som finns att undervisa så mycket att egen forskning och kompetensutveckling blir lidande. En kartläggning av forskningsaktiva lärare inom externredovisning och revision visar att det i dag finns drygt 40-talet lektorer och professorer i hela landet, det vill säga cirka två behöriga lärare per undervisningsort samtidigt som utbildningen ofta omfattar hundratals studenter. Fördelningen mellan lärosätena är också mycket ojämn. Den största delen av undervisningen förmedlas av adjunkter, ofta födda i början av 1950-talet. Om vi med bibehållen utbildningsvolym ska klara pensionsavgångarna krävs cirka 150 nya doktorer inom den närmaste femårsperioden.

Sverige är inte ensamt om bristen på lärare. Vi ser hur de högst rankade skolorna i Europa anstränger sig allt hårdare för att attrahera lärar- och forskarbegåvningar. Även mindre kända lärosäten erbjuder höga löner. Ett medelstort universitet i Australien dubblade nyligen årslönen vid rekryteringen av en professor i redovisning till 400 000 australiensiska dollar, cirka 2,6 miljoner svenska kronor. I Sverige har det inte gjorts några särskilda satsningar på lärare inom redovisningsområdet och vi är på väg mot en situation där undervisningskvaliteten försämras och utbildningarna inte är internationellt konkurrenskraftiga.

Måste ta sitt samhällsansvar
Vi anser att svenska universitet nu måste ta sitt samhällsansvar och satsa på ekonomutbildningen som vi vet har en långsiktig och konkret inverkan på ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Målsättningen måste självklart vara att vi ska utbilda Europas bästa ekonomer. Det kräver i sin tur riktad satsning på forskarutbildning och forskning i redovisning. Här har rektorer med sin prioritering av forsknings- och utbildningsresurser ett stort ansvar för utvecklingen. Det är också angeläget att regering och riksdag backar upp denna viktiga satsning.

Alexander Beck, utredningschef, Civilekonomerna
Dan Brännström, generalsekreterare, FAR
Ulla Eriksson-Zetterquist, professor i företagsekonomi, GRI, Göteborgs universitet
Niclas Hellman, tf professor i redovisning, Handelshögskolan i Stockholm
Jan Marton, docent, vicedekan, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Lars Silver, professor i företagsekonomi, Umeå universitet, ordförande för Föreningen Företagsekonomi i Sverige
Torbjörn Tagesson, professor i redovisning vid Linköpings universitet

Etiketter: Debatt